En trevlig flört med småstäder

Oskar Linnros har under hela året beskrivits som soundet av innerstan, ekot av hipster-Stockholm. Sen har recensenterna jämfört honom med Mauro Scocco eller Orup. Jag håller inte med. Visst finns spår av Ratata, men i övrigt hör jag betydligt fler likheter med Duffys och Joel Almes 2008 och Janelle Monaes 2010. Med ett rejält knippe ursvenskt i sig, såklart. Det här är inte ljudet av Strand (hipsterbar på söder) eller soundtracket till en sommardag vid Mariatorget. Det här är ljudet av förorten, fast inte som Latin Kings skildrade den, utan som den låter 2010. I Sundbyberg. Oskar sjunger det själv i Ack Sundbyberg: "Jag var så ung och så lojal och jag sa att jag blir aldrig en sån från stan. En sån från stan". Piteå är väl ingen förort, tänker du? Nej, men Oskars musik flörtar just med de värdegrunder som alla vi andra populärkulturstörstande småstadsbor här ikväll känner bulta i våra hjärtan. Vi som också vill va som dom från stan. Det räcker med att gå ut på klubb i Luleå en fredag för att se det - hipsterklonerna. Lika många per capita i Luleå, som de finns vid Strand. Giget då? Jo, Oskar Linnros är en ovanlig talang, men det visste vi redan efter Veronica Maggio. På scenen har han också ett imponerande mod för att vara en rappare som nyligen vågat börja sjunga för publik. Oskar imponerar, med energi, med sitt självförtroende, med sin mystiska karisma. Egentligen är ju detta en strålande kväll. Men ljudnivån på Oskars sång är så låg att den drunknar i mixen trummor och bas. Kanske vill han ha det så, kanske är det något annat, men det stör. Så gör även det allmänt skramliga ljudet, som drar ner betygen ett snäpp under vad det egentligen borde vara värt.

En trevlig flört med småstäder

Oskar Linnros Banditscenen fredag, 20.00