En tjur som tar sig ton

Tjurkalvens sång Kalle Güettler, text. Pia Halse, bild. Kabusa böcker Säg det inte till någon! Charlotte Fleischer, text. Morten Nobel, bild. Översättning: Kerstin Aronsson Kabusa böcker Mormors maskin Jukka Laajarinne, text. Martti Ruokonen, bild Svensk text: Janina Orlov och Ulf Stark Rabén & Sjögren Vi älskar våra svenska bilderböcker. Figurer som Alfons, Max, Pettson och Mamma Mu har liksom böcker med namn som Knacka på, Läsa bok blivit kompisar vi inte sviker. Samtidigt verkar den inhemska bilderbokens storhetstid när man utforskade både form och innehåll vara över. Det är för mycket gäsp och feghet över utgivningen, förmodligen stavas orsaken pengar. I stället för att stimulera svenska bilderboksmakare verkar det också som om förlagen väljer att rikta sina blickar utomlands för att hitta fräscha uttryck. Med sina två senaste bilderböcker bjuder till exempel lilla Kabusa förlag, som ger ut nordisk litteratur, på experimentellt bildarbete. Den första, Tjurkalvens sång med text av svenske Kalle Güettler och bild av Pia Halse från Danmark, är en riktig vårhistoria i svart, vitt, rött och en aning grönt. Trots det är den bildmässigt generös eftersom illustratören jobbar med färger som flyter. För darriga streck och tjocka konturer använder hon den svarta tuschen. Boken handlar om tjurkalven som efter att ha stått inne i mörkret i ladugården hela vintern inte vågar sig ut i våren. Efter en stund blir han dock så helt galen av ljuset och ljuden att han tror sig vara en näktergal. Det slutar förstås med besvikelse men reder sig ändå i denna poetiska betraktelse. Som mycken annan poesi behöver därför också Tjurkalvens sång lite tid för att öppna sig. Först och främst får man inte låta sig skrämmas av det svarta omslaget. Men ger man däremot boken några extra minuter för att finna den läsart som krävs så finns här en berättelse med flera ingångar; inte minst just genom bilderna. Den andra av Kabusas böcker Säg det inte till någon! av Charlotte Fleischer och Morten Nobel är i stället helt dansk. Liksom Pia Halse jobbar Morten Nobel med bilderna på ett sätt som känns främmande för ett svenskt öga. Illustrationerna är så stora att de, och ibland också personerna i dem, nästan inte ryms på en sida. Något som förstärker och passar bra i Säg det inte till någon! då den hand lar om stora känslor som förälskelse och svek. Men bilderna skapar också problem eftersom boken har mycket text. Det finns helt enkelt inte plats och textfälten kan inte placeras på något självklart bra sätt i Nobels bilder. Från Finland kommer så Mormors maskin av Jukka Laajarinne och Martti Ruokonen. Men trots att den nyligen vunnit i en nordisk bilderbokstävling är inte heller den självklart bra. Martti Ruokonens bilder är smutsiga i någon jordfärgad skala med massor av tunna tuschstreck överallt och tömmer sig inte på sitt innehåll särskilt fort. Här får man minsann gå tillbaka och grunna ? vilket är kul. Berättelsen i sig är dock underlig. När mormor lämnar Laura ensam för en stund, de håller på att laga mat tillsammans, provar hon att stoppa allt möjligt och helt omöjligt i hushållsassistenten. Glosch, fruitt och trockotrockotrr låter det. Till sist blir hammaren maskinens död. Pust säger mormor och så är boken slut. De ovanliga bilderna och att historien är knasig på ett sätt som brukar vara roligt övertygar ändå inte. Jag får det helt enkelt inte att hänga ihop i en berättelse. Det hindrar nu inte att experimenten behövs. Än vet vi inte allt om hur bild och text kan samordnas och läsas.

En tjur som tar sig ton

Bokbranschen vänder blickarna utomlands för att hitta nya, fräscha uttryck inom barnboksgenren. Norrbottens-Kuriren recenserar i dag några fynd.