En tillvaro i teatermusikens värld
Bettan var för övrigt Luleås första Lucia, en titel hon knep i hård konkurrens med Greta Tuveson från Bensbyn och Anna-Karin Hedström från Harads. Och så den där Maud Adams förstås, "som jämnt satt och hamade sig i en bil utanför Shopping". Om kvällarna försöker Bettan nu hålla ordning på serveringspersonalen och konstaterar torrt att "man tager vad man haver på en regionteater".
Mångsidiga musiker
Men kanske är det inte Bettans vita högklackade som ger skavsåren, för skobytena är många för Rolf Hedberg i Storgatan. Med ett brak dyker han upp genom scengolvet som Aron Husmördaren, försiktigt kliver han in som storspov, rasar ner för en trappa som skrikande mås eller dansar tango som älg på tillfälligt besök i Luleå.
Och hela tiden håller han koll på musiken, hoppar in som klarinettist tillsammans med blåsarna från Luleå Storband i Rolfs kapell, spelar piano, saxofon, gitarr, sjunger. Ändå har jag säkert missat något här.
Men att fråga en multimusikant hur många instrument han spelar är lönlöst. Svaren blir undanglidande, allt är ju relativt, konstaterar Rolf Hedberg och kollegan Lars Paulin.
- Vi har i allafall ett enormt instrumentförråd här på teatern. En riktig guldgruva.
Speciellt arbetssätt
I själva verket är de unika i Teatersverige och ett av Norrbottensteaterns allra starkaste varumärken, ett tråkigt uttryck i sammanhanget, endast använt i brist på något bättre och mer passande.
Rolf Hedberg själv har varit med sedan 1971och satt sin prägel på institutionens repertoar. En central figur, paradoxalt nog sällan omskriven.
Så intimt hör musikerna och deras musik till Norrbottensteatern att de liksom tas för givet. På länsteatern i Norrbotten finns det tre musikertjänster, att jämföra med exempelvis Dramaten eller Stockholms stadsteater där det bara finns en. Och deras sätt att arbeta på är speciellt.
- Gycklarsällskapet är min idealbild av teater, säger Rolf Hedberg.
- En teater där man spelar och sjunger och berättar historier och där gränserna suddas ut mellan musiker och skådespelare. Kan en skådespelare spela ett instrument eller sjunga ska han eller hon naturligtvis göra det.
Två körer
Fyra musiker medverkar i Storgatan - Rolf Hedberg, Lars Paulin, Dick Ask och Ove Hansson, frilansande musiker som har det stora nöjet att för första gången i sitt liv vara med i en teateruppsättning. Men också skådespelaren Martin Sundbom, som har en gedigen musikbakgrund och som lärt sig spela banjo speciellt för sin roll som den farlige Korpen, liksom Mikael Odhag som sjunger jazz med känslig röst och så naturligtvis Karin Paulin - en helt egen lysande stjärna med en röst som tycks klara allt. Dessutom två alternerande körer - Rafset och Lust - blåsare från Luleå Storband och en hel ensemble med Staffan Westerberg i spetsen som alla tycks ha mer eller mindre nära till sången.
Och över alltihopa vakar alltså Rolf Hedberg, kapellmästare och arrangör och musikaliskt ansvarig. Inte konstigt att han får skavsår.
- Som musiker här på teatern är vi inte vana vid att ha några vilopauser under föreställningarna, vi är ofta på scenen hela tiden i de flesta uppsättningar.
Rolig föreställning
Ett undantag var långköraren Populärmusik från Vittula, där musiken var underordnad på ett sätt som är ovanligt för Norrbottensteatern.
- Det var ändå en rolig föreställning att medverka i, men för oss var den annorlunda. Jag kan ju tänka mig att det musikaliskt hade blivit en annan slags föreställning om den hade gjorts i original här, säger Rolf Hedberg.
Själv är han musikaliskt uppfostrad i ett ensembletänkande, en filosofi som genomsyrar hans eget skapande och förhållningssätt.
13 år i teaterns tjänst
Från början var han noga med att ta tjänstledigt vart femte år för att fylla på, hämta inspiration från annat håll. 1996 borde det ha varit dags igen, men då kom Lars Paulin.
- Det blev en nytändning och sedan har det bara rullat på, säger Rolf Hedberg.
Lars Paulins första uppsättning på Norrbottensteatern var Eyvind Johnsons Här har du ditt liv, i regi av Eva Gröndahl, en förställning han minns med glädje. Sedan dess har det gått 13 år och nu har han bestämt sig för att säga upp sig.
Kostsamt arbete
- Jag tänker börja frilansa som musiker, ljudtekniker och pianostämmare. Jobbet på teatern är väldigt roligt och givande på många sätt, men det är också kostsamt. Inte minst med tanke på arbetstiden, att alltid arbeta helger och kvällar, att aldrig kunna vara sjuk, att alltid vara fokuserad och kämpa sig igenom dåliga dagar, säger Lars Paulin.
Ständig övning
För att hålla kvar kunskapen krävs ständig övning. Två timmar om dagen försöker de hinna med, vilket innebär att de inte ständigt kan hålla igång alla sina instrument.
- Jag har till exempel skrivit in åtta takters flöjtspel i en av låtarna i Storgatan bara för att få möjlighet att spela lite flöjt varje dag, säger Rolf Hedberg.
Det är svårt att tala i termer av "ett yrke" när det gäller ett skapande arbete. Kanske skulle man hellre tala om "ett liv" i musikens tjänst. Åtminstone "en tillvaro".
- Som harpist hade jag kunnat sitta i ett orkesterdike och räkna takter och följa en dirigent. Det här är naturligtvis mycket mer stimulerande, säger Lars Paulin.
Ska minimera
Det gränsöverskridande tankesättet mellan musik och text som blivit Norrbottensteaterns signum innebär ändå att musiken har en alldeles speciell funktion.
- Musiken ska understryka texten, en gren vi är bra på. En teatermusiker blir duktig på att minimera i stället för att bygga ut, vi imploderar snarare än exploderar, säger Rolf Hedberg.
- Ja, om vi fått till det riktigt bra upptäcker vi ofta att det blev väldigt lite på slutet, kanske har vi hittat ett tema som man kan variera, har fått det enkla att fungera. Men för att komma dit krävs mycket jobb, säger Lars Paulin.
Svårt söka nya vägar
- Jag brukar tänka att det är med musik som med hamburgare. Det finns musik som är förförande i stunden, på samma sätt som man kan sluka en hamburgare för att tillfredsställa hungern. Det svåra är att skapa musik som söker nya vägar, som räcker längre, säger Rolf Hedberg.
Så jobbar vi med nyheter