En tid av häxhysteri

Satans raseri kan låta som en antikverad svordom, men är bara Bengt Ankarloos senaste bok i ämnet. Om någon svensk är bekant med helvetet och dess personal så är det denna professor emeritus. Han är en av världens främsta häxforskare och hans nya bok ger ett brett panorama över ämnet, allrahelst dess svenska version. Häxhysteri alltså, häxbränningar och förföljelser under framför allt 1500- och 1600-talen.
Som historiskt grundämne har häxan varit användbar, i nutid har hon fått feministisk tolkning, en kvinna i besittning av särskilda kunskaper och med direktuppkoppling till gudinnor och till naturens starkaste krafter. I England liknar det en rörelse. I Sverige finns hemsidor med kurser, bröllop och begravningar. I en CV ingår ett tidigare liv på 1700-talet. Inte helt riskfri merit, i Sverige avrättades sammanlagt 240 personer för häxeri, oändligt många fler åtalades, många frikändes, ibland dömdes den anklagade istället.
Ankarloo finner uråldriga spår av häxtro, långt ner i antiken, en tro som fick extra skjuts med den kristna kyrkans ideologiska dominans. Häxhysterin är ett märkligt fenomen, folkligt initierat (tänk på de svenska barnvittnena mot grannar och släktingar), ideologiskt påskyndat av nitiska präster och juridiskt fullkomnat av lärda män i staten. Varför detta hat mot kvinnor? Inte främmande, inte utländska, inte avvikande, utan helt vanliga kvinnor som demoniserades och förföljdes.
Satans raseri avfärdar många dumheter och ensidigheter. Det var inte prästerna som var de främsta tillskyndarna, de bromsade ofta nog förföljelser de såg som okristliga. Undantag fanns, och teologin var fullproppad med häxrekvisita. Istället pekar han mot den vanliga allmogen och de statliga ämbetsmännen, en symbios av folkligt skvaller, familjekonflikter och nitiska myndighetspersoner. Den folkliga tron på allt underjordiskt var uråldrig och svårutrotad, bubblar för evigt i grytan. Dock klarade sig Norrbotten (eg. norra Västerbotten) utan dödsdomar.
Nej, inkvisitionen är inte skyldig till miljontals dödsdomar, snarare tiotusental. Nej, de förföljda kvinnorna var inte läkekunniga prefeminister, bara orättvist förföljda och vanliga. Vår egen tid, som stått för de värsta massakrerna, har haft lätt att överföra dem på tidigare generationer.
I Sverige kulminerar häxprocesserna under 1670-talet, därefter tynar de bort. Upplysningstidens hjältar brukar få äran, men Ankarloo tror mer på de torra juristernas skepsis inför de fantastiska vittnesmålen. Till slut avrättas de värsta fabulatorerna istället, inte sällan ungdomar. Senare, enstaka utbrott av häxhysteri slås ner av myndigheterna, upplysningstiden drar slutligt (?) gränsen mellan tro och vetande.