En teaterlek som gör livet värt att leva

I den färdiga scenografin på scenen, ligger ett manus uppslaget. Blicken faller på några rader i texten: ?Många människor jag träffar är känslomässigt helt nedsläckta, deras hjärtan är igenbommade som nedlagda fabriker i glesbygden. Vad är det som händer med oss i livet?? Ni hinner int´ lika baki oss är fortsättningen på en dialog mellan män och kvinnor i Bröt som startade med föreställningen Kvinna punkt nu och fortsatte med Man pungt slut.  ? Det är väl någon inbördes tävlan, en liten kamp, säger Marianne Lindgren. I den här pjäsen får kvinnorna allt utrymme. Deras ?sagor, upplevelser och erfarenheter? har blivit ett manus som spelas av dem själva.  ? Vi är ganska olika, en del har barn andra har inte barn. En del hade inte hört talas om att det fanns orgasm förr-än de var 30, en del hade hört det tidigare, säger Marianne Lindgren. På scenen intill en del av rekvisitan, en rosa vävstol, tar samtalet med Bröt- kvinnorna Eva Tornberg, Inger Svanold, Britt-Inger Karlsson, Siri Carlsson, Marianne Lindgren och Evy Nilsson form. Kan vara som de är På teatern kan de komma och vara den de är och får positiv respons av varand-ra. För några har teaterarbetet varit ett sätt att komma tillbaka efter sjukdom, att återfå självförtroendet och bli av med känslan av misslyckande. ? Jag sprang ut i korsett och dansade på scenen. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra, säger Evy Nilsson.  ? Jag har ökat mitt självförtroende och gjort saker som jag aldrig i livet trodde att jag skulle göra. Kvinnorna delar modigt med sig av sina erfarenheter i sånger och dialoger. Spelplatsen är ett gym som liknar ett hem och skådespelarna utför rörelser hämtade från gymmets miljö samtidigt som de resonerar om och gestaltar kvinnors villkor. Handlingen rör sig kring att ta ansvar, modet att välja och att duga som man är. Inramningen är skojig, men undertonen allvarlig. En stilla höjdpunkt är Siri Carlssons monolog om när en annan kvinna tagit henne i besittning utan att fråga om lov.  ? En gammal kvinna har flyttat in i mitt huvud, hon heter Dementa Alzheimer, säger hon i pjäsen. Siri Carlsson började spela teater efter pensioneringen. Som barn klädde hon ofta ut sig, dansade och agerade. Skolläraren pratade med fadern och tyckte att hon skulle satsa på teatern, men pappa höll inte med.  ? Jag grät över att jag inte fick spela teater till jag blev 20 år, säger hon. Har tagit fram känslorna Efter ett arbetsliv tyckte hon sig ?stelnad i en form? och sökte sig till amatörteaterföreningen Bröt. De tre?fyra åren med teater har inneburit att hon tagit fram känslorna igen.  ? Det är en sådan lycka här så man bara längtar hit, säger hon. Att växa och spränga gränser har blivit en vana hos kvinnorna i Bröt, men det räcker inte. Teater ger dem också möjlighet att leka. ?Att leka är ju livet?, säger någon.  ? Teater är ett sätt att få vara vuxen och få leka, säger Eva Tornberg. Kvinnorna i Bröt vill få publiken att reflektera över sina handlingar.  ? Vi hackar på männen, men vi hackar på oss själva också. Vi vill säga åt kvinnor: varför tillåter jag mig att bli behandlad så här, säger Marianne Lindgren. Skoj är också allvar De vill att publiken ska ha roligt och känna sig värdefulla.  ? Egentligen är det väldigt allvarligt det som är skoj också, man väcker en tanke, säger Evy Nilsson. Blir det någon fortsättning på teater-dialogen mellan män och kvinnor i Bröt, den som startade med pjäsen Kvinna punkt nu, fortsatte med Man pungt slut och som nu besvaras i Ni hinner int? lika baki oss? Kommer männen att svara?  ? De kan inte svara på det här heller, de vet ändå att vi är det starkare könet, säger Marianne Lindgren.