En svindlande berättelse

Det finns några småförlag vars utgivning är smal, nischad men utsökt. Elisabeth Grate är ett sådant. Främst är det skönlitteratur som har franska som originalspråk, till exempel Le Clesio som fick Nobelpris häromåret. Nu kommer förlaget med en liten bok av Nathasha Appanah, Den siste brodern. Den lilla romanen är hennes debut, den kom 2003. Sedan dess har hon hunnit med tre romaner till. Appanah är född på Mauritius men numera bosatt i Paris. Berättarrösten i boken tillhör en gammal man, som ser tillbaka på några betydelsefulla år i sin barndom. Den då tio-årige Raj var helt okunnig om att det pågick ett världskrig, han hade fullt upp att överleva sin pappas raseriutbrott. Efter att två av familjens tre söner dött under en cyklon som ödelade norra delen av Mauritius och även sockerplantagelägret där de bodde får fadern arbete på ett fängelse. Han skrämmer Raj från att gå nära, att akta sig för de "faaarliga tjyyvarna och förbryyytarna". Raj som inte har några lekkamrater annat än i fantasin sina döda bröder, föreställer sig råa vilddjur till människor. De måste vara till och med värre än fadern. Men sommaren när Raj är tio år får han gå med mat till fadern, han sträcker in korgen genom gallergrinden och blir sedan bortjagad. Men Raj går inte sin väg, han gömmer sig i en grop för att kika på de farliga. Men det är bara ledsna, trötta människor som hasar runt därinne. Alldeles på andra sidan taggtråden sitter en pojke med ryggen till och gråter översiggivet. Raj drabbas av samma sorg och sympatigråter nere i sitt gömställe. Men pojken upptäcker honom, och de båda ensamma pojksjälarna möts. De kan inte prata med varandra, men de förstår ändå. När fadern ännu en gång misshandlat sonen får Raj komma in på fängelsets sjukhus för att bli behandlad för alla sina benbrott. Och där är pojken. De blir vänner och rymmer så småningom. Inte förrän Raj blir vuxen lyckas han ta reda på vilket brott alla de ledsna människorna begått för att hamna bakom lås och bom. De var judar från Polen och Tjeckien som nekats invandring i det brittiska protektoratet Palestina år 1940. I stället fraktades de till den brittiskt styrda kolonin Mauritius i Indiska Oceanen där de låstes in till 1945. Det är en kort berättelse fylld av kärlek och smärta, så mycket som bara kan rymmas inom en liten ensam pojke. Att det är författaren Nathacha Appanahs debut är svårt att förstå, det är så svindlande bra.