En svår kombination

När hon debuterade som lyriker på 1990-talet utgjorde det ryska språket och hennes stora beläsenhet en fruktbar mylla, varur hennes dikter växte och frodades. Hon fick mycket beröm av kritikerna och jämfördes med både Brodsky och Szymborska. Debutsamlingen Änglaspår (1994) belönades med FiB:s lyrikpris. Sedan dess har hon hunnit skriva flera böcker, bland annat barnboken En dag i Klark Svenssons liv, en berättelse om hur den 6-årige Klark klarar sig ur en besvärlig situation tack vare att han lärt sig läsa. I boken Avdelningen för påhittade föremål, beskriver Lindqvist sin erövring av det svenska språket. Hon var en tid energisk ordförande i Norrländska litteratursällskapet och är numera verksam som kulturjournalist. I höst har hon gett ut sin första roman, Mirakelkuren, och det var med förväntan jag öppnade boken. Ja, allra först häpnade jag över omslaget, där en kvinna behagfullt och smått pornografiskt exponerar sitt gräddvita hull, men tittar man noga på bildens inramning, hittar man också gula rosor, som kan symbolisera falsk kärlek. Dessutom ingår i ramen judiska ljusstakar och i omslagshörnen finns innehållsrika symboler som kors, ankare och eldsflammor. Så vad ska allt betyda? Och samma fråga ställer jag mig när jag läst romanen. Vad ska allt betyda? Lindqvist låter växelvis tre personer, Jelena, hennes väninna Wilma och prästen Ludvig berätta om sina skiftesrika upplevelser vad gäller relationer, sex, religion och jobb. Jelena arbetar tillsammans med sin (eventuellt otrogne) man Tim i deras företag Livskunskap, som erbjuder psykoterapi via nätet. Hon har har en hel del gemensamt med författaren, hon är ryskfödd judinna, hon är litterärt bevandrad och hämtar inspiration från ryska språket. Rådvilla människor skickar e-post till Jelena och Tim om sina personliga problem, och läsaren får en rad exempel på dessa brev och terapeuternas svar. Det hela påminner om veckotidningarnas hjärtespalter, men verksamheten är både mera pretentiös och mera betänklig. Frågan är om de inte borde få en varning från myndigheterna. Som grund för sina svar försöker de tillämpa den ryske gurun Feinsteins läror om "kärlekens system" och om hur man bör odla sin "godmodighet". Idén till sitt företag har de också fått från (den förmodligen av Lindqvist skapade) Feinstein. Denne är en modern guru med egen mottagning i Moskva plus sajt på internet, där han hjälper människor i kris och botar psykosomatiska sjukdomar. Det är flummigt så det förslår, tycker jag som dock inte vet särskilt mycket om rysk andlighet. Jelena ser till att prästen Ludvig anställs i företaget som biträdande terapeut. Ludvig är nykter alkoholist, sin fru Sanna ser han sällan till, han har problem med sitt prästakall men är församlingens stjärna, eftersom han framgångsrikt helar människor med handpåläggning. Dessutom drabbas han av märkliga drömsyner. Jelena lockas erotiskt av hans säregna utstrålning och hans vackra händer, och hon ger sig inte förrän hon hamnar i säng med honom. Wilma, den tredje berättaren, är en hårt arbetande yrkeskvinna, hon jobbar som mäklare, hon vägrar att skaffa barn till sin mans förtvivlan, och hon överraskar sig själv och läsaren med att hastigt och lustigt hamna i ett lesbiskt förhållande med en kund, en kvinna som ser spöken i sin hall och inte riktigt heller är av denna världen. Lindqvists roman är en svår kombination. Dels verkar boken tänkt som en ganska rolig och lättläst satir över flummig nyandlighet, dels är det nog författarens mening att i komedins form förmedla en dos kristen moral. Man leker inte med kärleken, det lär sig både Jelena och Ludvig. Ibland skulle jag vilja träffa romangestalter i verkligheten, det skulle vara intressant att dricka te eller ett glas vodka i samspråk med furst Mysjkin eller Raskolnikov. Men jag skulle passa mig för att anlita terapeuterna i Livskunskap och deras ryska guru.