En supermakt på dekis

Förenta staterna orkar inte längre upprätthålla illusionen om sin egen betydelse. Den neokonservativa makt som längre präglat amerikansk politik och lagt fast dess kurs är den uppenbara dumhet i vilken Amerikas nedgång som supermakt visar sig. Det neokonservativa "tänkandet" klarar inte av att sköta en stat, än mindre en supermakt.

l Lennart Pehrson.

l Lennart Pehrson.

Foto:

Kultur och Nöje2011-08-04 06:00

Det känns som en uppenbarelse att läsa den bok som gör dessa meningar till ett tydligt budskap. "Ni har klockorna - vi har tiden. USA tio år efter 11 september" är en detaljspäckad redogörelse för en världsmakt som inte längre orkar eller kan.

Område för område gör författaren, Lennart Pehrson, klart hur själva det civilisatoriska vidmakthållandet börjar krackelera. Det man som läsare mår mest illa av är avsnitten om tortyr, eller ska man hellre kalla det inskränkningarna i mänskliga fri- och rättigheter som rättfärdigats i ljuset av kampen mot terrorismen. Där är fallet närmast bottenlöst. Ledorden är Patriot act, Guantanamolägret, skendränkning (tortyrmetod). Vettlösheter som introducerats av statens ledare, namngivna avgrundsfigurer av trettiotalssnitt.

Måla därefter upp en fond av ekonomisk kris, bankelände, låneberoende, krig och en politisk låsning som gör egoismens idioti så uppenbar att till och med kineserna ber Förenta staterna att sköta sin kapitalism lite smartare. Ja, då är bilden komplett, imperiet knäar som en gammal häst. Den senaste politiska krisen handlar ju faktiskt om hur man ska kunna fortsätta sitt låneberoende och sin överkonsumtion, och inte ens det klarar man av. För att inte tala om elementär infrastruktur. Det är inte pinsamt, det är hemskt.

Pehrson har bott i Förenta staterna i årtionden, varit medarbetare på DN och andra tidningar, han kan sin empiri. Hans faktagrund är stabil, men inte särskilt välkomponerad. Detaljerna myllrar som New Yorks gatubild. Det gör inte så mycket, många tänker nog som jag, man kan sitt Amerika, som vän eller som ovän.

Men faktafloden drar med och övertygar. Tyvärr även i tvivlet på Obamas nyskapande politik. På område efter område gnags han sönder av sina företrädares normerande cancer, besegras av den nyare historien, ärvda krig och budgetunderskott. Den hemska patriotlagen har han till och med gjort värre i vissa avseenden.

Imperier kommer och imperier går. Men deras frånvaro skapar stor oreda. Även förlusten av det betydligt fånigare Sovjetblocket orsakade stor förödelse och blodspillan. Vad kommer att födas i det vakuum som Förenta staterna lämnar efter sig? Om Turkiet en gång var Europas sjuke man, vad kommer historien då att kalla Förenta staternas krankhet? Och vem har den inte smittat?

Lennart Pehrson
Ni har klockorna - vi har tiden.
USA tio år efter 11 september

Albert Bonniers förlag

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!