Efter fyra års intensiv gemenskap på Teaterhögskolan i Luleå är det dags för eleverna att knyta ihop säcken. Visa upp sig som en professionell ensemble, inte bara för Luleåborna, utan också för publiken i Stockholm och för stora delar av teatersverige som samlas på Teaterbiennalen i Örebro i maj. <BR>Om en dryg vecka har de åtta studenterna i Teaterhögskolans avgångsklass premiär för sin slutproduktion Före/Efter av den tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig. Medan deras kamrater på Teaterhögskolorna Malmö och Stockholm väljer att sätta upp italiensk fars av Carlo Goldoni i regi av Philip Zandén och Tjechovs Tre systrar i regi av Peter Oskarsson presenterar scenskolan i Luleå nyskriven tysk dramatik. Som regissör har de valt Stefan Larsson, konstnärlig ledare för Elverket, Dramatens nyaste scen. <BR><BR><STRONG>Svensk premiär<BR></STRONG>Kanske är det minnet av deras föregångares stora succé med Marius von Mayenburgs Det kalla barnet 2005 som inspirerat. <BR>- Det handlar mer om vad vi vill göra i framtiden. Här har vi möjlighet att visa vad vi står för och vad vi brinner för, säger Gabriella Widstrand. <BR>Tillsammans var de tidigt överens om att det skulle bli något nyskrivet och sökte lämpliga pjäser från en rad länder - tyska, danska, isländska, ryska. Men allra först hade de valt regissör och Stefan Larsson visade sig sitta på en oöversatt pjäs av Roland Schimmelpfennig - en av Tysklands mest spelade samtidsdramatiker - som nu fått svensk text av Marc Matthiesen. Därmed blir det svensk premiär. <BR>Roland Schimmelpfennig, som bland annat arbetat som dramaturg och dramatiker på Schaubühne i Berlin, introducerades på svenska med Den arabiska natten både som radioteater och på Stockholms stadsteater för några år sedan. <BR>Den pjäsen utspelade sig i ett hyreshus byggt på höjden. I Före/Efter är spelplatsen ett anonymt rum på ett storstadshotell. <BR>- Kortfattat handlar det om "short-cuts", en väldigt avancerad Magnolia, med ett femtiotal scener där korta dialoger blandas med långa monologer. Pjäsen beskriver väl oss - en stad, en ensamhet, en längtan. Reflekterar över existensen, himlen, det inre mörkret. En sorts storstadsblues, säger Stefan Larsson. <BR><BR><STRONG>Inte första gången</STRONG><BR>Själv har han sina teaterrötter i Teater Galeasen i Stockholm, där han började karriären som skådespelare. 1997 regidebuterade han med Lars Noréns Rumäner med Jonas Karlsson, Leif Andrée och Lena Nilsson i rollerna. <BR>Så småningom blev det Dramaten där han började snegla på den nya scenen Elverket. Tillsammans med dramaturgen Jacob Hirdwall skrev han ihop en programförklaring som han lämnade till Dramatens ledning. Tanken var att man där skulle satsa på experimentell teater, "avkunglifiera" Dramaten, locka en ung publik med andra former och nya namn, göra en långsiktig investering i teater. <BR>2003 slog det nya Elverket upp portarna med Stefan Larssons egen uppsättning av Georg Büchners Woyzek. Hans förordnande sträcker sig i första hand fram till 2009. <BR>Det är inte första gången han arbetar på en Teaterhögskola, för några år sedan regisserade han scenskoleelevernas slutproduktion i Stockholm. För två år sedan fick han frågan från Luleå, men tackade nej. <BR>- Det är inte så lätt att vara borta hemifrån under så många veckor som det här handlar om, säger Stefan Larsson, som denna gång valde att lämna Dramatens hetluft, som han uttrycker det, för att resa norrut. <BR>- Det är ett ideologiskt val, kan man kanske säga. Jag reser ju åt fel håll, inte den självklara vägen. <BR>Rektorn Maria Weisbys övertalning spelade roll för beslutet, men också möjligheten till kontakt med en utbildningsinstitution och ett gäng blivande skådespelare. Dessutom lockade Schimmelpfennigs pjäs. <BR>- Jag ser det här med rent professionella ögon. Om jag ska åka upp hit och regissera så vill jag sätta upp en pjäs som intresserar mig och utmanar mig som regissör. Det är också ett bra tillfälle att få presentera ny dramatik i Sverige.<BR><BR><STRONG>Stor portion humor</STRONG><BR>Utmaningen denna gång för honom som regissör ligger bland annat i att skapa liv i en pjäs där människor ofta talar om sig själva i tredje person och är konstruerad som en slags deckargåta där publiken först i slutscenen får den sista pusselbiten lagd. <BR>- Pjäsen är ganska surrealistisk och innehåller dessutom en stor portion humor.<BR>Den här gången lämnar Teaterhögskolan sin egen scen och flyttar in på Norrbottensteatern där Före/Efter spelas under ett par veckor. Därefter blir det gästspel på Elverket med tre föreställningar innan det är dags att möta "branschen" på Teaterbiennalen. <BR>- Det är inte särskilt generöst av mig att bjuda in dem till Elverket. Snarare egoistiskt. Jag får det stora nöjet att presentera en helt ny pjäs i Sverige, säger Stefan Larsson, som satsar mycket på nyskriven dramatik på sin scen. <BR>- En typisk win-win-situation, säger någon i ensemblen. <BR>- Vid sidan av det rent konstnärliga är slutproduktionen ett slags skyltfönster för oss, ett av många sätt att skaffa jobb på. Därför ser vi naturligtvis fram emot att få spela vår pjäs så mycket som möjligt och i så intressanta sammanhang som möjligt.
