En stor platta från en stor artist

Miracle Willy De Ville Rock/ballader Polydor 1987 Gruppens centralgestalt var sångaren Willy De Ville, som hade lagt sig till med en yttre stil som estetiskt sett var en blandning av storstadshallick och italiensk-ättad mafioso, med skor som han egentligen skulle ha behövt vapen-licens för, knivskarpa pressveck, stilettunn mustasch och håret indränkt i pomada. Mink De Ville fanns under några år, gjorde ett antal sant passionerade låtar och plattor och avvecklade sedan verksamheten. Men Willy de Ville (egentligen hette han ju förstås William Paul Borsey Jr) fanns kvar och inledde en rätt så vinglig solokarriär, som vid ett flertal tillfällen har avbrutis på grund av hans skadskjutna status som fullblodsnarkoman. Numera tycks han dock ha straightat till sig och bor på en plantage i den amerikanska Södern. Looken är oförändrad och då och då kommer det en ny platta. Rösten har dock i stort sett gjort sitt numera. Miracle, från 1987 och producerad av dåvarande Dire Straits frontman Mark Knopfler som även svarar för de läckra gitarr-inpassen på plattan, kan betraktas som det allra mest centrala i De Villes solokarriär. Här samlas influenserna från franska sångare som Yves Montand och den sortens storstadsrock från tidigt 60-tal som skrevs av Doc Pomus. Willy De Ville sjunger med väl avvägd intensitet i låtar med i sammanhanget arketypiska namn som Storybook Love, Spanish Jack, Assasin of Love, Heart and Soul och Angel Eyes. Stämningen av ?Big City at Night? är exakt och oklanderligt iakttagen. En stor platta, från en stor artist. Oundviklig om man hyser stora känslor för New York, inte minst.

En stor platta från en stor artist

Först kom gruppen Mink De Ville, som i slutet av 70-talet använde sig av en raffinerat elegant blandning av soul, midnattsblått nattlig rock ´n´ roll, blues och african-cuba grooves för att konkurrera med de då flitigt blommande punk-banden på New Yorks klubbscen.