En stillsam söndagsdebatt
Varje anständig konst- och bokfestival måste ha en programpunkt innehållande en debatt om konst- och litteraturkritik. Med norra hamnen som bakgrund bänkade sig således en rejäl panel bestående av kritiker, konstnärer, författare, kulturredaktörer.
LUGNT. En tämligen stillsam kritikerdebatt ägde rum på Bok - och Bilds avslutande dag. Eller kanske man ska säga samtal, argumenten slungades nämligen inte fram och tillbaka, mer då som vågorna på en stillsam innerfjärd i skärgården.
Foto: Eija Dunder
Mycken erfarenhet alltså, men som alltid, oerhört välstädat och väluppfostrat. Debattledaren Pelle Lindblom försökte kasta ut en brandfacka genom att fråga: Vem bryr sig, och vem älskar en kritiker? Mottagandet blev lite si så där. Maria Vedin, poet och då och då själv kritiker, var ganska tydlig då hon sade att hon helt enkelt bränner upp recensioner från kritiker hon inte respekterar. Så var hon av med dem! Regine Nordström menade att kritikern är en del av publiken och att hon gärna såg kritikerns uppgift som en dialog, både med själva verket, författarna och konstnärerna, men också med publiken, läsarna. Michael Richter lät cool och menade att det fanns inga problem så länge kritikerna höll sig till att betrakta och kommentera de konstverk som ställs ut. Bertil Sundstedt såg nästan uppgiven ut och menade sig tillhöra en månghundraårig tradition där kritiker och konstnärer speglar sig mot varandra i en ständig diskussion. - Hellre en bra och genomarbetad sågning, än en intetsägande och ytlig hyllning, menade Lena Ylipää, som också lite försiktigt konstaterade att det var svårt att få en kritiker att ta sig in i landet från kustredaktionerna ... Apropå problemen med att alla känner alla i en mindre stad, menade Patrik Boström att det ändå gick att hålla hårt på integriteten. Staffan Forsberg, som vet en del om hur den heliga marknaden fungerar, menade att konst- och litteraturvärlden alltmer härmar den kommersiella världen, en utveckling som han inte gillade. Sista striden?
Detta alltså om jag förstod panelen rätt. Summa summarum? Tja, allvarligt talat har jag ingen aning. Kanske att det är tufft att vara kreativ. Att konstnären skapar och kritikern antingen parasiterar på eller kommenterar verket i symbios med både skapare och publik. Att antingen är det mesta rätt bra mellan skapare och kritiker eller så förbereds den sista striden. Det visar sig, eller inte.
Så jobbar vi med nyheter