Från sin borgerligt manliga utsiktspunkt i Oslo 1890 iakttog dramatikern Henrik Ibsen hur den stora samhällsomvandlingen som präglade tiden förändrade människors liv – såväl deras yttre omständigheter som deras inre liv. Något var definitivt på väg att hända och ett av resultaten av hans funderingar blev Hedda Gabler, ett psykologiskt drama i fyra akter, som sakta men säkert kramar livet ur kvinnan i dramats mitt.
I en annan tid med andra yttre och inre omständigheter, sätter regissören Anna Pettersson upp Ibsens drama i dekonstruerad version och med nära tillgång till samtidens teknik i form av inspelade filmer. I Anna Petterssons version är Hedda Gabler (Electra Hallman) den enda skådespelare som fysiskt tar plats på scenen. I den dåtida borgerliga salongen bakom henne på scenen syns pjäsens tre manliga skådespelare samspela genom videoprojektioner.
Övriga roller har Anna Pettersson helt sonika strukit från rollistan, men låter dem emellanåt komma till tals i berättelsen. Att männen bakom Hedda Gabler talar norska för naturligtvis tankarna till Ibsen själv. Att deras långa utläggningar går att snabbspola är inte bara komiskt – det säger också något om en förskjutning av makten, det är Hedda Gabler som styr fjärrkontrollen.
Skådespelaren Anna Pettersson spelade själv Hedda Gabler i en omtalad uppsättning på Stockholms stadsteater 1998. Regissören Anna Pettersson har under de senaste åren ägnat sig åt en form av scenisk grundforskning kring våra naturalistiska klassiker – hittills har hon hunnit med att skapa nytolkningar av Strindbergs Fröken Julie, Ibsens Vildanden och Lorcas Bernardas hus. Hennes Hedda Gabler hade premiär på Dramaten i höstas och ges nu som gästspel på Norrbottensteatern.
Hedda Gabler är ingen slätstruken figur. En aristokratisk dotter till en general som gift sig under sin sociala rang med en man utan större livslustar än att bringa ordning och reda i tillvaron. Hur Hedda Gabler porträtterats har varierat genom historien – från curlad oempatisk borgarfröken till ett offer för omständigheterna eller hjältinna – Ibsen har lämnat fältet öppet.
I Anna Petterssons tolkning pågår livets intriger på skärmen bakom Hedda Gabler. Ekonomiska bekymmer, kärlekssorger, alkoholism, ränksmidande. För hennes öde tycks det inte spela någon roll, formulerad i repliken: ”Så ni har ingen nytta alls av mig då?”. Hur många gånger hon än skjuter med pappa generalens efterlämnade pistoler förmår hon inte ta sig ut ur den roll som snörts lika hårt kring hennes kropp som det snörliv hon kämpar för att bli av med. Det lönar sig inte, makten ligger inte hos henne, hur löjliga de snabbspolade männen bakom henne än ter sig.
Det snabba är också en del av föreställningens problem. Det är ibland svårt att hänga med i svängarna och att på allvar beröras.