När Teater Scratch sätter upp pjäsen Broderskap av David Vikgren är det ett ytterst angeläget ämne de utforskar, nämligen vad är manlighet. Men det är också en smärtsam djupdykning i vänskapens komplexitet och uppväxtens ibland totala förvirring. Vem är jag? Vad vill jag? Vilka förväntningar finns och hur ser omgivningen på mig?
Jag har ett minne av min äldste son från förskoleåldern. Han leker med en kamrat hemma hos oss. Kamratens strumpor blir blöta och sonen hämtar ett par i sin strumplåda för utlåning. Kamraten utbrister förvånat, indignerad: "Men de är ju rosa". Sonen tittar oförstående på sin kamrat och svarar: "De är sköna, jag brukar ha dem".
Jag minns inte när sonen slutade ha rosa strumpor på sig, men den dagen kom också. För socialiseringen in i en roll där flickor är flickor och pojkar är pojkar börjar tidigt och David Vikgrens text ger många bottnar att gräva djupt i.
Robert Markströms Daniel går i nionde klass på högstadiet. Han är bästa kompis med Tobbe, en vän han älskar som en bror.
De träffades redan i förskoleåldern och ganska tidigt upprättades en maktrelation som styrt deras vänskap med tydliga markörer för hur man förväntas vara. Det handlar om allt från intressen, ordval, kläder och attityd.
"Se, jag är ingen pussy", säger Daniel fler än en gång under pjäsen smärtsamt, påtvingande.
Maktbalansen, i deT för oss i publiken helt uppenbart osunda vänskapsförhållandet, kommer i gungning när Nina flyttar in och blir granne med Daniel. Nina är inte som andra tjejer. Hon kör moped, byter bromsvajer och en annan sorts vänskap tar sin början. Nina gillar en annan Daniel, den person han är i hennes sällskap och ifrågasätter det "broderskap" han har med Tobbe. Ställer frågor och avkräver svar på varför de kallar varandra saker och framför allt varför Daniel låter Tobbe styra honom. Daniel försvarar sitt beteende med att det är en lek de lekt sedan de var små. Daniel är slav och Tobbe är härskare och leken är som ett skämt även om undertexten skriker allvar.
Daniel gillar Nina men kan inte släppa Tobbe. Han får inte ihop sin värld, där Nina och Tobbe står som motpoler. Daniel löser sitt dilemma genom att umgås med Tobbe på dagarna och Nina på kvällarna. Samtidigt ligger kravet från farfar och far som ett ok över Daniel.
"En bra karl reder sig själv", menar pappa.
Och även om Daniel trivs bra hos farfar, där allt är enkelt, finns även här ett mansideal lika hugget i sten som jargongen i skateboardhallen med Tobbe.
Pjäsen Broderskap bjuder inte på någon lösning. Snarare en plågsam resa, där många av tonårstidens igenkänningsfaktorer är närvarande. Utfrysning, förnedring, misslyckanden och den stenhårda sociala kontroll som kantar vägen mot vuxenlivet. Lägg därtill ett outtalat krav på vad som krävs för att vara man, manlig och en "broder".
Pjäsen avslutas också i ett crescendo där förhoppningsvis många niondeklasser får ta del av den workshop Teater Scratch och representanter från länsstyrelsen erbjuder efter föreställningen utifrån ett metodmaterial framtaget av Machofabriken. Att scenframställningen, enligt undertecknad, bitvis vunnit på ett enklare framförande är av underordnad betydelse.
Diskussionen pjäsen kan föda så oändligt mycket viktigare.
Fotnot: Föreställningen Broderskap kommer att turnera under hösten 2011 och våren 2012. Arvidsjaurs kommun har köpt föreställningen till årskurs nio och gymnasiets första årskurs. Piteå och Luleå kommun har köpt föreställningen till alla årskurs nio.
Nästa offentliga föreställning är i Pajala. Skolföreställningarna bjuder på workshops klassvis efter föreställningen. Även de offentliga föreställningarna följs av ett publiksamtal.