Mitt signalement är förtjusning och förtvivlan, skrev hon en gång, den polska poeten och Nobelpristagaren Wislawa Szymborska. Kort och kärnfullt, men väldigt djupt i ordets verkliga och intressantaste betydelse, långt från ironiska blinkningar.
Hon publicerade sparsmakat och hennes diktsamlingar är tunna, tar ingen plats på hyllor eller i väskor. Desto mer i medvetandet. Ofta handlar det om direkt kontakt. Svår var hon inte, trots att hon såg mycket nära på världens alla detaljer. Hos Szymborska vägde liksom hjärtat och hjärnan lika mycket där hon satt skyddad för världens blickar i sitt rökmoln som den skeptiker hon var. En skeptiker med glimten i ögat.
Några år innan hon fick Nobelpriset 1996 skrev Werner Aspenström in henne i en av sina dikter som "hon från Polen" (boken heter Ty och kom 1993). Hon, som om hon vore här, skulle ha kunnat tala om "stenarna och deras släktingar". Därmed var hon introducerad för de svenska poesiläsarna.
De som vet beskrev henne som en djupt älskad poet i sitt hemland, även om hennes landsman Ryszard Kapuściński på besök i Kiruna en gång presenterade hennes och sin egen svenske översättare Anders Bodegård som "mer känd i Polen än Szymborska". Vid närmare eftertanke säger det kanske mer om Bodegårds storhet i landet, han som varit en av de viktigaste kulturella länkarna mellan svenskt och polskt under många år.
2010 fick jag den tunna lilla boken Litterär post (Art Factory) i min hand. Boken innehåller Wislawa Szymborskas brevsvar till skrivare som skickat in sina texter till den litterära tidskriften Zycie Literackie där hon länge medarbetade.
Där delar hon med sig av både handfasta råd och filosofiska funderingar. Ofta blir det väldigt roligt. Som när hon skäller ut en yngling för att han använder ordet "skrivmani" - som vore skrivandet "en pinsam sjukdom". Andra tröstar hon med att bristen på litterär talang inte är någon vanära; "det händer många kloka, upplysta, ädla och på andra områden enastående begåvade människor". De blyga uppmanar hon att komma "utan mod", och lovar dem stor plats i sitt hjärta, medan hon avspisar ett novellförsök i deckargenren med en påminnelse om att de levande gestalterna måste fängsla mer än liken.
Nu är hon död, Wislawa Szymborska. Hon blev 88 år gammal.