En sista (?) dans med KGB

Alltså och för tredje gången denna vårvintersäsong och för sjätte gången sammantaget och för sista gången åtminstone för i år, men knappast för all framtid: - Willkommen, Bienvenue, Welcome - to KGB, to KGB, to KGB! som Jonathan Lundberg så alldeles lagom inlevelsefullt och inledningsvis sjöng innan det var dags för K-G Bergström och ganska omedelbart därefter kvällens första gäst, den flitigt hyllade och prisade kriminalförfattaren Åsa Larsson, att vandra in på scenen. Som sagt och starring: kvällens laguppställning, förutom Kirunas svar på Elizabeth George och Minette Walters även Anna-Stina Nordmark-Nilsson, vd för Företagarna samt Yngve Bergquist, som inte så mycket står bakom utan oftast mitt inne i Jukkasjärvis herostratiskt ryktbara Ice Hotel. Det visade sig vara en trio som visste att släppa tömmarna i väldigt hög grad och var tillräckligt privat-fryntliga, både med K-G själv som gentemot publiken, för att det skulle bli en om möjligt ännu mera underhållande kväll än vanligt. Var och en av de här pratshow-kvällarna har varit galant fullsatt och givetvis även denna sista dans med KGB också (nä, det dansades ingenting alls men det kändes så fint att få skriva det; The Last Waltz, typ). Samtalen flöt smärtbefriat lätt och efter att ha betecknat Åsa Larsson, som satt rak i ryggen som en uppmärksamt lydig skolflicka och emellanåt vek sig åtminstone nästan dubbel av fritt bubblande skratt, som "skärpt, rolig och eftertänksam", undrade utfrågare K-G: - Du är ju egentligen skattejurist, kan du tänka dig att återgå till det om böckerna slutar att sälja? Eller vill du hellre bli brottmålsjurist? Jo, det kunde den numera i Mariefred boende fru Larsson. Men aldrig brottsmålsjurist. - Usch, tråkigt! I övrigt spordes hon om och erinrade sig barndomens sommar i tornedalska Kurkkio, hur det kändes att tala i tungor inom frikyrkan, hur hon som tonåring upplevde det att hennes mamma vid skilsmässan ingick ett lesbiskt förhållande ("jag bad så mycket för henne") och om hon alltid ämnar skriva deckare? - I framtiden hoppas jag kunna flytta tillbaka till Kiruna och skriva deckare i historisk miljö därifrån. Anna-Stina Nordmark-Nilsson deklarerade sig själv som "tävlingsmänniska, karriärist, norrbottning" och det var nog tre rätt av tre möjliga det. Hon var, föreföll det mig, en målmedveten och tämligen flinthård byråkrat, som dock lättade upp sig när hon kom in på ämnet hembygden Överkalix. Sist ut var före detta Frösö- och sedan 1970 Jukkasjärvi-bon Yngve Bergquist. Mr Ice Hotel. - Hur lyckas man få folk att sova i en miljö där det är -5? undrade K-G Bergström. - Det är inte kallt med -5. Det är en attitydfråga, kontrade Mr Ice Hotel som annars visade en viss förmåga att verbaldribbla bort frågor som han inte ville ha. Och därefter var det slut, slut, slut och alla utom en (jag skriver inte vem) kastade i väg sina blombuketter till publiken. Men vi kan ju slå vad om en Selma att vi syns nästa vår? Eller ...