När Strindbergsprojektets nationalupplaga går i mål i oktober, 100 år efter författarens död, är det efter 32 års intensivt arbete. Strindbergs verk samlas i 72 textkritiska volymer, en vetenskaplig utgåva som är den största satsningen någonsin på ett enskilt svenskt författarskap. Då har ändå de drygt 10.000 breven utelämnats eftersom de redan finns utgivna i 22 band.
"Hans talang att få oss att tro det han vill att vi skall tro är utomordentligt stor", skrev Olof Lagercrantz. Till och med i sina brev tenderade Strindberg att göra sig själv till en litterär person. Lagercrantz såg dem som ett slags litterärt gymnastiserande, som explosiva förövningar inför de verk han sedan skriver.
Vilka är då de givna paradisöarna i detta Strindbergshav, där longörer hela tiden bryts mot fantastiska partier vare sig det rör sig om brev, naturvetenskap, dramatik, romaner eller trädgårdsskötsel? De tre mest spelade pjäserna räknas som hans mest fulländade textskapelser: Fröken Julie, Fadren och Ett drömspel.
Autofiktion
Om man i stället frågar sig vilket av hans verk som är mest aktuellt i dag blir svaren annorlunda. En dåres försvarstal menar David Gedin, litteraturvetare och styrelsemedlem i Strindbergssällskapet. Långt före Carina Rydberg, Maja Lundgren och Karl Ove Knausgård lyfte Strindberg debatten om autofiktion. Hans skildring av Axels utveckling från passionerad kärlek till glödande kvinnohat i äktenskapet med Maria följer Strindbergs eget med Siri von Essen, även om romanen vid närmare granskning visar sig vara just en roman, underställd en litterär logik som inte alltid överensstämmer med verkligheten.
- Om man läser deras brevväxling är det samma skeenden men inte samma känslomässiga tillstånd, säger Lena Einhorn om En dåres försvarstal, hennes absoluta favorit bland Strindbergs texter.
- Hans självbiografiska verk känns som skrivna direkt ur magen, det är som om han inte ens läst igenom texten själv. För mig är det en mycket större läsupplevelse än hans dramer.
Den andra sidan
Lena Einhorn blev så tagen att hon skrev en egen roman, Siri, som ger den andra sidan av äktenskapet.
- Strindberg är en kvinnohatare i grunden, men samtidigt har han levandegjort sina hustrur på ett makalöst sätt, man dras till dem för att man blir så nyfiken. Han skriver otroligt modernt.
Serietecknaren Anneli Furmark håller med. I sitt album Strindberg och jag låter hon en samtida litteraturstudent gå i polemik med Strindberg som hon träffar under en promenad.
- En dåres försvarstal innehåller så mycket hemskt, men de kärleksfulla partierna är väldigt stora. Även om man är förbannad på hans åsikter och beteenden är det han skriver så starkt.
Författaren Eva F Dahlgren bar under en period en helt annan roman närmast hjärtat: Inferno. Som utbränd hittade hon styrka i Strindbergs bitvis magiska skildring av sin stora livskris och åren som esoterisk "poetkemist" under 1890-talet i Paris.
- Han beskrev så många symptom som gjorde att jag kände igen mig. Jag var inte ensam. Och eftersom han skrev så mycket efter sin kris fick det mig att tänka att det går att komma tillbaka.
Vår egen klagan
Regissören Mattias Andersson ser samtiden i Ett drömspel. "Min största smärtas barn" kallade Strindberg pjäsen om en gudadotters helvetesvandring på jorden, där olika typer av mänskligt lidande ställs sida vid sida.
- Vi som lever här och har det så bra materiellt, vi klagar ju ändå hela tiden, är det människans natur eller går det att tänka bort? Det är en evig diskussion som man måste förhålla sig till hela tiden, säger Mattias Andersson.
Ingen svensk författare kommer ifrån Strindberg, enligt Jan Arnald, som efter att ha pendlat mellan "heroisering och vomering, återvänt till Röda rummet.