En roman om trygghet och tillit

Kerstin Bergströms 17:e bok, Brev från min sommar, är en roman om den riktiga kärleken och den ringlande vägen fram till den. Jag tror många läsare förknippar Kerstin Bergström med hennes debut, Parkeringsplatsen, och de två andra delarna i den självbiografiska trilogin om mamman i Vindarnas Hus, Rollen och Resan. De böckerna kom ut 1976-1978 och har också getts ut i pocket. Hennes signum har alltid varit ett starkt självutlämnande författarskap. Den nya romanen är, som de flesta av Kerstin Bergströms prosaberättelser, koncentrerad och sparsmakad. En kvinna sitter på sin gård vid älven. Det är några dagar in i juni. Hennes sommarlov har precis börjat. Det är några dagar kvar till midsommarafton och hon skriver på ett brev. "Trygghet, tillit och trohet har givit mig min frihet", skrev hon i slutet av Resan. I Brev från min sommar skriver hon långa brev till ett Du som en gång för 15 år sedan stormade in i berättarens liv en kort tid för att sedan försvinna. Nu har kvinnan och hennes man och barn återvänt norrut efter många år söderut. Tillbaka på skolan träffar hon återigen den andre mannen. Återseendet startar en process som gör att hon skriver brev på brev för att för sig själv reda ut vad som egentligen hände den gången. Citatet om trygghet och tillit kunde också stå som motto för denna roman, för det är verkligen en trygg och klarsynt människa som återberättar en episod ur sitt liv och sina tankar kring kärlek och relationer. Berättaren är på ett självklart sätt vuxen, mogen och hon lever i ett harmoniskt förhållande. Återseendet av mannen som försvann för 15 år sedan, oroar ändå henne. "Du var Liv," skriver hon. Detta ordet Liv är viktigt och Kerstin Bergström skriver det ofta med stort L. Ordet har följt med hennes författarskap ända från början i de tre självbiografiska romanerna om sin uppväxt med en alkoholiserad mamma i Vindarnas hus i Luleå, fram till diktsamlingen till Liv, 2001 och minnesboken Livstycken eller Att fästa trådar, som kom ut 2005. Den nya romanen är en stark kvinnas berättelse, en kvinna som vet att Liv är en krävande men givande sysselsättning. Hjalmar Bergman skrev någonstans att liv är besinning. Kvinnan i Kerstin Bergströms roman har lärt sig den hårda vägen att den brinnande passionen inte är livets mått. Liv är mycket hellre besinning, då i betydelsen att den äkta kärleken alltid bygger på viktigare begrepp än passion. En liten sidohistoria om berättarens pojkes flickvän Mia, visar också hur Kerstin Bergströms sparsmakade prosa kan innehålla starka känslor och på några korta rader ges här en stark beskrivning av hur det kan vara att växa upp med alkoholiserade föräldrar. En annan sidohistoria, om "Tok-Viktor ", är också det en oerhört levande beskrivning av utanförskapets villkor. Genom romanens 120 sidor löper också sambandet mellan kvinnan i huset vid älven och den franske 1800-talsförfattaren Alphonse Daudet och hans bok, Brev från min kvarn. I den finner hon förklaringar och kopplingar till sina egna erfarenheter. När midsommardagen slår ut sjunger småfåglarna i kvinnans närhet och hon tänker genast på den franske författarens påfåglar. De nio sommarbrev hon hunnit skriva blir aldrig skickade, men allt som hunnit hända i denna stillsamma brevroman har ändå gett innehåll till begreppen Trygghet, tillit och trohet. Det är en harmonisk stund - allt hör ihop och själva livet pågår. Precis som det ska vara.