Egentligen skulle det stanna vid en trilogi och därmed skulle berättelserna om Agnes i Solna och samepojken Henrik i Soppero avslutas med romanen Ingen annan är som du som kom ut 2011. Men ett möte med en norsk same som vuxit upp i ett laestadianskt hem fick Ann-Helén Laestadius att tänka om.
- Hans historia, som belyser ett mycket tabubelagt ämne i det samiska samhället, fick mig att tänka på
Agnes och hur hans historia skulle passa i en ny "Agnesroman".
Resultatet blev romanen Hitta hem som i slutet på sommaren landat i handeln.
- Den handlar precis som titeln beskriver, om att hitta hem. Hitta sig själv, hitta sin plats. Vad betyder rötterna och det sammanhang man kommer ifrån? Det är egentligen samma tema jag skrivit om i de tidigare böckerna men det förstärks i denna bok eftersom Henrik för första gången kommer till Stockholm. Han är duktig på att måla och är lite osäker på om han vill fortsätta som renskötare, men inser att Stockholm inte passar honom samtidigt som Agnes inte känner sig helt hemma i Soppero. Var möts man då?
Vara annorlunda
För visst. De populära karaktärerna i hennes tidigare tre ungdomsromaner återkommer även i Hitta hem. Här finns mamma Anna-Sara, mormor och morfar, Ella, Henrik, Kristin, Jenny och många fler som befolkat Stockholm och Soppero i de övriga böckerna.
Ett helt nytt tema i Hitta hem berör den historia den norske samen gav Ann-Helén Laestadius. Det är karaktären Jåke, som Agnes pluggat samiska med i boken Ingen annan är som du, som återkommer. Agnes märker att något är galet, men förstår inte varför, innan det kommer fram att han är homosexuell.
- Homosexualitet är ett tabubelagt ämne i det samiska samhället, kanske för att renskötare traditionellt präglas av en machokultur, men framför allt är homosexualitet väldigt lite diskuterat i det samiska samhället. Nu har det startat ett queerprojekt för att lyfta frågan. Det är tufft att våga vara annorlunda på många sätt inte bara för samer utan för alla som bor i små byar och samhällen. Därför ville jag skriva om just detta ämne.
Söker förståelse
Ann-Helén Laestadius hoppas skapa debatt och hon betonar att hon inte är ute efter konflikt utan förståelse. Och hon är mycket spänd på hur boken kommer att tas emot.
- Min tanke är inte att utmåla samer som en homofob grupp människor. Däremot har jag tagit en aktuell fråga och överdrivit den för att göra ett angeläget och aktuellt ämne mer synligt, säger hon.
Om det blir fler böcker om Agnes kan hon inte svara på i dag, men i så fall dröjer det.
- Jag funderar på ett skriva en bok om Agnes och Henrik när de blivit lite äldre och eventuellt bor i Soppero, men vi får se. Jag får ofta dramatiska mail av unga tjejer som inte vill att kärlekshistorien ska ta slut och så från dem som känner igen sig.
Dessutom har hon själv lite svårt att släppa taget om Agnes, hennes lilla jag. En karaktär som är mycket lik en ung Ann-Helén Laestadius.
- Hon tampas med ungefär samma saker som jag själv gjorde som ung. Jag fick inte heller lära mig samiska som barn och har en samisk mamma och svensk pappa. Denna kluvenhet inför den samiska identiteten och hur saker som hänt lång tid tillbaka i tiden drabbar och påverkar flera generationer som följer har jag hämtat från egna upplevelser eller från personer i min närhet. Däremot är Agnes tuffare än jag var då.
Tillbaka till Soppero
För även om det egentligen var en vuxenroman hon skulle skriva, fick en vinst i en romantävling 2007 med boken Sms från Soppero, henne att tänka om.
- Nu i efterhand är jag glad. Det är viktigt att nå ungdomar. Många är som jag var rädda att tala om sitt ursprung. Det finaste var när en mamma från Jokkmokk berättade att hennes döttrar börjat läsa samiska efter att ha läst mina böcker.
I dag har Ann-Helén Laestadius fortfarande ett ben kvar i journalistiken, på frilansbasis. Övrig tid går till skrivande och föreläsningar.
- I början gjorde jag allt samtidigt. Nu försöker jag jobba som journalist en månad, författare en månad och föreläsare en månad. Nu går jag in i en föreläsningstid.
Då kommer hon bland annat att föreläsa i Arjeplog och Piteå, vilket ger henne en möjlighet att återvända till Soppero. För det är i Soppero som hon helst skriver sina romaner.
- Giron sámi teáhter ska sätta upp en pjäs baserad på mina böcker om Agnes, men med större betoning på de äldre generationerna. Jag har deadline på det manuset i januari 2013.
Sedan hoppas hon kunna få tid till att skriva den vuxenroman, om två laestadianska systrar, som hon påbörjat för länge sedan. 100 sidor är redan skrivna.
- Manuset ligger i en låda som ett dåligt samvete. Nu hoppas jag kunna skriva boken klar.