En riktigt skön sagobok

Kanske vill Viveka Sjögren mest av allt trösta och peppa de föräldrar som dessutom blivit fråntagna språk, trygghet och auktoritet för att de flyttat till ett nytt land. Men det är också en tröstebok för deras barn och samtidigt en spännande berättelse. Lilla Shirin och Nina ska åka på utflykt med dagis. Men mamma kan inte läsa så bra på lappen och Shirin är för liten att klara ansvaret när det visar sig att ingen dagisgrupp dyker upp. Men Shirin vill verkligen åka till havet och de tar bussen som kommer. "Kanske kliver de andra på senare", invaggar Shirin både sig och mamman. Utflykten blir också finemang även om några dagiskompisar aldrig syns till - ända tills en tjur dyker upp i hagen där flickorna leker. Men då blir det faktiskt ännu mer finemang, för mamman visar sig reda upp det hela på ett alldeles fantastiskt sätt. De överraskade runda ögon som Viveka Sjögren givit både flickorna och tjuren visar hur oväntad hennes styrka är. Mötet blir en verklig vändpunkt. När den lilla familjen tvingas övernatta på stranden är mamman sitt gamla jag från förr-i-världen, från innan-Sverige föreställer jag mig. Från att inte kunnat tolka en lapp från dagis fixar hon både eld och sedan vindskydd av sin stora sjal. Nästa dag förvandlar hon den istället till en strålande drake, och medan flickorna flyger drake löser hon frågan med returresan. Det är hoppfullt och en smula romantiserat, men med ett levande bildarbete är Den andra mamman en riktigt skön sagobok. Sjögren arbetar i en slags kladdig teknik som varvas med en digital lyster. Måleriet visar sig dock vara helt digitalt framställt. Illustratören leker med perspektiven och struntar dessutom i att hålla sig till en vänster-höger-riktning för berättandet. Utan att det är negativt kastas läsaren därför lite fram och tillbaka. De allra flesta bilderna är utfallande. Ibland brer hon ut sig över ett uppslag som vid stranden där horisonten sträckts ut blir vi dessutom nästan som en i gänget. Till och med den lilla fågel, som följer med på bilderna under i stort sett hela berättelsen, visar ryggen mot betraktaren medan vi filosoferar över havet. Men det kanske allra viktigaste är att Shirins mamma bryter mot en konvention. Fortfarande står den klassiska bilderboksmamman i köket med ryggen vänd mot betraktaren. Här sträcker hon istället på ryggen och låter det långa håret blåsa i vinden. Jag saknar bara att hon inte fått ett eget namn.

En riktigt skön sagobok

Den andra mamman är en riktig tröstebok för föräldrar som inte känner sig räcka till, sådana som fått sin självkänsla stukad. De som undrar hur en bra mamma ska vara, de som frågar sina barn om vad som är rätt.