En riktig kulturmönstring

Bland all musik, dans och, faktiskt, bildkonst som dominerade kulturnatten kom den tystlåtna litteraturen lite i skymundan. På stadsbiblioteket kunde man dock vid två tillfällen lyssna på poesi.

Kultur och Nöje2006-09-11 06:00
I det första programmet med undertexten, Tre röster, tre temperament, hade innehållet dessutom vuxit till fyra medverkande. Det började med Magnus Svartvall som intog scenen för att läsa sina burleska matdikter. En fras som "dallrandes i sin egen avsky" är typisk för honom. I biblioteket kan man se hans utställning Pigga paradoxer under hela september. - Jag känner mig på ett politiskt humör, sa Samed Salman som avlöst på scenen. Och den prosalyrik som lästes hade ett rakt och otvetydigt samhällskritiskt anslag. Samed Salman, som just nu går den klassiska kursen i Skapande svenska på Luleå tekniska universitet, har återvänt till hemstaden efter att ha bott i Uppsala och Göteborg. I lyriken är han tillbaka i Göteborg och den demonstration där polisen sköt en demonstrant. Den som kallas Göteborgshändelserna. "Det enda jag ångrar är att jag inte kastade en enda sten" läser han. Poesiuppläsningen fortsätter. Ylva Backmans dikter är betydligt mer högstämda än de tidigare. Då och då har också språket en ålderdomlig ton. Jag fastnar vid den. Om ett ögonblick ska jag ge mig vidare ut i den kulturnatt som många av stadens fritidskulturarbetare och professionella konstnärer gjort en rejäl mönstring inför. Hela Luleå är, utan grindar och utan entréavgift, en mässa i både dess sakrala och ekonomiska betydelse för kulturen. När affärerna har stängt är kulturhusen öppna och poesiuppläsningen på biblioteket ger mig för ett ögonblick en minnesbild från Bok&bibliotek i Göteborg där stort och smått blandas till ett möte. Fast här är vi utomhus också, och det är längre att gå. Framåt kvällen kommer mössan och vantarna att vara härliga att hitta i fickan. Lisa Nilsson avslutar stunden på biblioteket med enkel, ung relationspoesi. Snart tar den lika unga Asfaltsteatern över. I Gulan snubblar jag över en performance från Sverige-finska folkhögskolan medan jag äter några kallnande pommes frites. Det är ett av få tillresta inslag. I övrigt är det just Luleå som visar sig. Därför finns också en stor del av amatörernas publik ute på gatorna. De som känner någon som uppträder. Många har flera roller; dansar i ett par grupper eller står på en scen och spelar teater för att en stund senare vara konferenciär. Som Jeanette Sundqvist, en av producenterna. "Det här är det bästa som hänt Luleå". Konstnären Lynn Gustafsson är inte ensam om det påståenden. Rösterna som drar åt det hållet är många. I dag är det måndag och nu ska allt utvärderas.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!