En resenär berättar

Så fast förankrad i Värmland, kan tyckas, men också en man av hela världen. Resorna han gjort är många, senast till Colombia där han fascinerades av en poesifestival där 27 språk samsades och där publiken satt i timmar direkt på torgets stenläggning och lyssnade. Men sällan har han skrivit om dessa sina resor, Indien blev ett undantag. Romantiteln redan klar
En bok i det mindre formatet, en berättelse om ett möte med en främmande värld, en värld som författaren reser till utan anspråk på att försöka förstå. Inte oväntat finns där dikter, men mest handlar det om prosa, ovanligt när det gäller Bengt Berg. - Det är ett helt annat sätt att skriva på och jag har ju pratat i många år nu om att jag ska skriva en roman. Indienboken har givit mig lite, lite styrfart, säger Bengt Berg. Romantiteln är klar sedan länge, Tio dagar vinter, liksom första och sista meningen. - Men härom dagen kom jag på att jag skulle vända på det där, att boken skulle börja utanför Eremitaget i det gamla Leningrad och sluta i en snart utblommad syrenberså i Värmland och inte tvärtom som jag alltid har tänkt. Kallas man för handelsresande är man naturligtvis ständigt på resande fot och inför en lunchpublik på Kulturens hus läser Bengt Berg några dikter som en försmak till helgens Bok och bild där han medverkar under Kommas poesifestival. Som alltid när det gäller Bengt Berg blir det gärna gemytligt, folk stannar upp mitt i stegen, lyssnar och blir kvar. Liksom själva förvånade över diktens dragningskraft. Viktig storhet
Ofta har han fått frågan om man får vara rolig som poet, något han besvarar genom sina verk och sina estradframträdanden. Tidigt lärde han sig vikten av att själv ta makten över produktionsmedlen och driver sedan många år det egna bokförlaget Heidrun, som numera också är bokhandel, utställningslokal och konsertsal där hemma i Fensbol, Torsby. Men att stanna vid humorn räcker inte som förklaring till ett framgångsrikt författarskap, även om det är en nog så viktig storhet, och när Staffan Söderblom för några år sedan skrev boken Jag vill vara allt vitt om Bengt Bergs diktning, försåg han den med underrubriken "Läsningar av det ambivalenta" som handlar om den ambivalens som han tycker sig finna mellan tilliten (naiviteten) och misstron (självföraktet) i Bergs poesi. Enkelt och innehållsrikt
Någon Indiensvärmare har Bengt Berg aldrig varit, snarare lite lätt orolig inför avresan till detta "bångstyriga land" som så vackert låtit sig beskrivas av Gustaf Fröding i dikten som inleds "Jag ville, jag vore i Indialand". Titeln har han snott rakt av. Bengt Bergs bok heter I Indialand och kan kanske beskrivas som ett långt resebrev med fotografier av den indiske fotografen Madhu Kapparath. Resultatet är en liten enkel men innehållsrik bok som väcker många funderingar och ger starka inre bilder av ett tillstånd, framför allt hos resenären som kan delas av många. - Egentligen vet jag inte varför jag skrev den, men jag tror att det bland annat handlar om att jag vill stanna kvar i den där känslan. Du vet, livet går bara på och så är man med om något som svårligen låter sig beskrivas. Därför vill jag försöka beskriva det eller åtminstone berätta om det, göra ett slags bokslut.