En resa genom tid och rum

Han Shaogong, född 1953, är en av Kinas idag främsta författare. Han började publicera noveller i början av 80-talet, när det blev möjligt att mera frispråkigt berätta sanningen om vad som hänt under kulturrevolutionen också inne i Kina. Tack vare Anna Gustavsson Chen får nu en svensk publik möte denne tänkare i romanen Maqiao. Det är verkligen en roman, men det är också ett lexikon över språket i den lilla byn Maqiao, dit Han Shaogong blev förvisad och levde sex år under kulturrevolutionen. Det har både skrivits och översatts flera skildringar av människornas umbäranden under perioden 1966-1976, men med sitt språklexikon åstadkommer Han Shaogong något alldeles nytt. Han hamnade som en av sex unga akademiskt utbildade studenter i byn, de fick låna ett litet hus där de kunde bo, sedan var det bara att se till att försörja sig som de andra bönderna i byn. Han Shaogong har skrivit en roman om språk, uttryck och ordens betydelse. Det är upplagt som ett lexikon, orden som förklaras anges uppe i hörnet på var sida. Förklaringsnoterna till vart uttryck ger en kort berättelse, avslutad novell eller prosastycke. Tillsammans blir det en resa genom tid och rum, med fötterna fast i Maqiao. Författaren har studerat mandarin i många år, vilket gjort honom kunnig inte bara på språk och olika uttal. För att förstå tecknen och dess olika betydelse genom den flera tusen år långa kinesiska skrivkonsten måste han även kunna historien. Alla de olika dynastierna. Det är den unge linguistikerns öron som hör orden i Maqiao, de inte bara låter annorlunda, de har ofta en helt annan betydelse än vanligt. "Vaken" betyder i Maqiao "dum". En vaken person är en dumbom. Han Shaogongs hypotes är att det går tillbaka till en ämbetsman år 278 f.Kr. som mest var och är berömd för en dikt om sin vakenhet. Den mannen kom i onåd, flydde och smått galen kom han till den avlägsna byn Maqiao och blev genom sin dikt beviset på att vaken betyder dum. Och sedan dess har uttrycket levat kvar. Uttrycket "från samma gryta" betydde i Maqiao från samma hushåll, om sedan personerna var släkt eller ej spelade ingen roll. Släkt och familj var underordnat, och det var inget som börjat med revolutionen. Mattilldelningen skedde per hushåll, oavsett grytornas storlek eller antalet personer runt dem. När två av studenterna fattade tycke för varandra och började laga mat separat fördubblades matransonerna till det lilla huset eftersom där bevisligen fanns två grytor. Mattillgången hade aldrig varit god i byn, därav följde att de inte ägde andra ord än "sött" för att beskriva vad som var gott. Frukt var lika sött som kött och fisk. Och kokt ris och chilipeppar! I ett efterord argumenterar författaren för att ordens betydelse alltid är beroende av sammanhang, omgivning och de omständigheter som råder när det uttalas. Och att det därför är ett omöjligt projekt att införa ett för hela Kina allomfattande talspråk. I Kina finns ett oräkneligt antal språk och dialekter, men till och med när orden låter bekanta är det inte säkert att betydelsen är densamma. Jag drar förstås paralleller till diskussionen om engelskans ställning här, och kan inte annat än hålla med. Sist var det en akademiker som talade om sin dotters pregnans, när hon var gravid!