En oväntad gåva

Där i Föreningshuset med den mörka vinternatten utanför var det som om de slog upp ett fönster mot en värld av klara och starka färger - en värld som inte bara lät helt ny, utan som också doftade och smakade annorlunda och gott. Några månader senare hör jag dem igen - denna gång över en salladstallrik i kulturhusets Lunchbit, som naturligtvis äger rum under en liten lunchtimme. Två världar som möts, kanske två ändar av världen - Pajala och Tatawin, som i Tunisien är en fiktiv ort som används för att beskriva just världens ände eller i alla fall en plats utanför allfarvägen. Från Nordafrika, närmare bestämt från Marocko, kommer sångerskan Amina Annabi, som en gång delade en förstaplats i Eurovision Song Contest med självaste Carola Häggkvist. Den senare korades till segrare eftersom hon hade fler höga poäng. Sedan dess har Annabi gjort sig ett namn på världsmusikscenen från Paris där hon bor. För ett par år sedan stötte hon ihop med Erling Fredriksson på Rallarfesten i Kiruna och efter att ha spelat tillsammans en hel dag i Tärendö bestämde de sig för att sätta samman ett band som nu består av fem musiker. De tre övriga är Alexander Lindgren, Janne Johansson (från Jord) och Lars Paulin. Inom kort utökas gänget med en sjätte musiker när marockanen Karim Kaissa, som arbetar med Amina Annabi i Paris, ansluter. Samma repertoar som förra gången, en salig blandning av egna och traditionella låtar, förpackade i spännande arrangemang. Maa on musta på meänkieli, med arabiska influenser och dito dans till. Sången Muhammed med följande remix av svenskt, tornedalskt och arabiskt, som en enda lång urladdning - vem kunde väl ana att något kan låta just så, att det kan passa så väl ihop, skilja sig så mycket och skapa en sådan glädje mitt i vemodet? I centrum står Amina Annabi - en scenpersonlighet med en röst som både är varm, omfångsrik och, får väl tilläggas, rik på ljud. Runt omkring henne ett gäng musiker som alla vet vad de gör. Självklart skulle det hela kunna smältas ihop lite mer - bor man så långt ifrån varandra är repetitionstillfällena inte så många. Till sommaren blir det konserter i Haparanda och på Urkultsfestivalen. Det är bara att hoppas på fortsättningen - den här kombinationen är inget annat än en oväntad gåva till publiken.

En oväntad gåva

Det är ingen idé att hymla: Gruppen Pajala-Tatawin vann mitt hjärta redan när jag hörde dem första gången under Nattfestivalen i Korpilombolo.