En oroman om makten över verkligheten
Svårast har jag nog med Grotesken, skrivet med versalt G. Ett av oss journalister förvärvat organ, en extra själ om man så vill, med funktionen av autopilot och sorteringsmaskin. Det är Grotesken i mig som vet hur slipstenen skall dras, hur orden ska fogas samman, var vinklarna ska placeras för att skrivandet ska bli mediemässigt, anpassat till det som förväntas av en text som denna. Kort sagt till det som gäller, något som också inbegriper medieägarnas förväntningar.
Grotesken beskrivs i Maria-Pia Boëthius nya roman Mediatan, som snart kommer ut. På tisdag besöker hon författarscenen Kontext i Luleå.
Boken är hennes tredje roman - de två tidigare heter Svensson, Svensson (1979) och Satans dag (1981). Sammanlagt har hon skrivit tolv böcker - de flesta debattböcker. Till Luleå återvänder hon gärna, "en av mina favoritstäder i världen". Här har hon sökt fakta bland annat till sin bok Heder och samvete (1991), en kritisk genomgång av den svenska neutralitetspolitiken under andra världskriget.
Medial opposition
De senaste åren har hon ägnat sig åt medial opposition. Mediatan är ett av resultaten. Sex månader trodde hon att hon skulle hålla på. Det tog tre år.
- Min bok är en våldsam uppgörelse, den största någonsin, med media och den blir tung för alla i medievärlden att läsa. Men det är ingen roman, jag kallar den oroman, för den har inte de ingredienser som romaner brukar ha, säger Maria-Pia Boëthius.
Det kunde visserligen ha blivit många debattartiklar, men ämnets komplexitet och mångfald krävde en bok.
- Att jag skriver fiktion har att göra med att jag upplever den som sannare än det påstått sanna.
I bokens centrum står Barcelona Brask, en oerhört framgångsrik mediedrottning, dessutom storsäljare av sina egna deckare. Barcelona är döende och vårdas på en sjukhusavdelning. Dit kallar hon väninnan Pym, som hon anförtror sitt livs sista manuskript - en hel bok som hon skrivit för att undersöka sin journalistiska gärning på djupet.
Barcelona Brask har nämligen börjat tvivla på sin egen yrkesverksamhet och ställer sig frågor om hur den berättelse vi alla lever nedsänkta i egentligen ser ut. Vem är det som berättar den och varför lanserar makten just denna version? Barcelona inser att hon varit en av maktens berättare, att det är just det som skapat hennes framgångar. Nu är tid att berätta, att bli en "otämjbar dumbom", att tala med varandra "som om vi redan vore döda".
Ett annat språk
Men för att kunna berätta måste hon hitta ett annat språk än mediernas. Eftersom hon inget annat har lånar hon ur världslitteraturen, vänder sig till dem som till skillnad mot för oss i dag skrev under tystnad och utan viljan att tjäna pengar.
- Inom media talar ni om att ni granskar och undersöker, men i själva verket formar ni verkligheten. Enligt en undersökning ägnar amerikanerna sig i genomsnitt åt mediekonsumtion 3.518 timmar om året, något som motsvarar fem månader. I Sverige är motsvarande siffror sex timmar om dagen, vilket gör att vi tar del av medias budskap tre månader om året. Det är ingenting annat än en revolution som ägt rum, men vi talar inte om den eftersom dagordningen sätts av Mediatan. Alla vill hålla sig väl med media, som blivit en ny totalitär makt utan namn, säger Maria-Pia Boëthius.
Själv har hon namngett makten. Namnet "Mediatan" är inspirerat av det mytiska havsodjuret i Gamla testamentet, men det anspelar också på Tomas Hobbes bok Leviatan. Namnet står för informationsexplosionen, för den ständigt närvarande, lönsamma och styrda kommunikationen, för medialiseringen av världen och för idén att berättelsen om världen ska vara vinstgivande.
- Det händer allt oftare att jag träffar på unga människor som skaffat sig en verklighetsuppfattning direkt från media i stället för från själva verkligheten. För en tid sedan mötte jag en ung författare som hämtat hela sin uppfattning om facket från Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter, utan att fundera kring huruvida den var vinklad eller inte. Hon hade många åsikter om fackets roll, men hade aldrig mött en gammal städerska som faktiskt haft nytta av facket, ändå visste hon precis hur det var.
Maria-Pia Boëthius har fortfarande kvar sin Grotesk, trots att hon för länge sedan slutade med journalistiken. Insikten om vilken roll hon spelade i mediedramat kom efter aktionerna med stödstrumporna, som behandlades mycket "snällt" av medierna, men där hon fick syn på det djupt odemokratiska i hela situationen.
Mobbas i TV
Medierna skulle kunna vara en fantastisk tillgång för demokratin, konsten och samtalet, men har sålt ut sig totalt, anser Maria-Pia Boëthius. I det offentliga rummet sker förfärliga övergrepp, människor mobbas på bästa sändningstid i dokusåpor, kvinnor sexualiseras, barn görs till konsumenter, men på nyhetsplats älskar tidningarna att lyfta fram offren i det drama de själva iscensatt.
- Efter valet visade undersökningar att över tio procent av väljarna ångrade sig. Vem hade lurats? Har du sett någon enda undersökning av Sören Holmberg om det, eller har du sett frågan ställas i någon intervju? I stället råder en stor tystnad.
Kanske kommer naturen själv till vår undsättning, resonerar Maria-Pia Boëthius. Planeten som skakar på sig och säger ifrån - vi kan inte längre fortsätta med vår konsumtionstakt, något måste förr eller senare hända.
- Den av media så förtalade människan är bättre än sitt rykte och insikten om att vi lämnar efter oss en ruin till våra barn och barnbarn kan bli avgörande. Jag ser dessutom två olika förhållningssätt bland unga människor gentemot media. En grupp köper allt, relaterar allt till det som kablas ut. En annan grupp har vänt allt vad tidningar och TV heter ryggen.
När det gäller bloggarnas betydelse är hon ganska kallsinnig. Hon läser själv många och säger att tio procent är fantastiska medan resterande 90 procent är värdelösa.
- Media skyller sitt publicerade skvaller på bloggarna, som måste gå vägen via traditionella media för att bli kända. Och eftersom media aktar sig för nya tankar, tar de aldrig upp de riktigt intressanta bloggarna.
Hur Mediatan kommer att mottas i media rör inte Maria-Pia Boëthius i ryggen.
- Jag har skrivit min bok för läsare för att de ska kunna befria sina sinnen från maktens berättelse. Jag tror att vår nästa stora befrielserörelse kommer att handla om just det.
Så jobbar vi med nyheter