Videon är inte längre tillgänglig
Orgelbyggaren Gerald Woehl går omkring barfota på den stora läktaren i Piteås Studio Acusticum. Inte för värmens skull, här inne har man skapat ett omhändertagande mikroklimat till gagn för miljontals beståndsdelar i den orgel som snart tas i bruk.
För Gerald Woehl handlar de bara fötterna mer om en stämning och en förmåga att lyssna in det enorma instrumentet med hela kroppen. Något som kommer väl till pass nu när han på egen hand intonerat var och en av de drygt 9.000 piporna.
I orgelns kropp ryms bland annat de stora bälgarna som Grönlunds i Gammelstad byggt i sin alldeles särskilda teknik där skinnet från lamm bytts ut mot renskinn för absolut bästa resultat. I dagarna pågår en väldig aktivitet därinne när elektriker från både Tyskland och Sverige kopplar in samtidens alla möjligheter i orgeln som bland annat har beskrivits som "en tidsmaskin för framtidens idéer".
Juvelen i kronan
För det instrument som inom ett par månader står klart i Piteå kommer visserligen att bygga på de grundprinciper som skapades redan på 1400- och 1500-talen, men med betydelsefulla tillägg i form av de allra senaste tekniska landvinningarna - så har orgelbyggandet alltid fungerat i historien. Kanske med ett undantag för de senaste 50 åren, när nybyggda orglar mest handlat om att bevara gamla klanger i stilkopior.
Acusticumorgeln blir något helt annat. Den kommer att erbjuda rika möjligheter att spela både det gamla och det nya fullt ut och med potential för ytterligare utveckling mot en framtid som vi inte riktigt vet något om. Dessutom placeras den i en helt profan miljö som i sig innebär andra möjligheter. Det är därför instrumentet i Piteå intresserar en hel orgelvärld.
Nu återstår bland annat själva spelbordet på instrumentet som blir Gerald Woehls allra största någonsin. Kännare vet att med en enda blick avgöra när mäster Woehl själv varit framme. Genom åren har det blivit många instrument och som juvelen i kronan en ny orgel i den kyrka som brukar beskrivas som Bachs egen: Thomaskyrkan i Leipzig.
Inbyggd i orgeln
Fonden tonar upp som en blänkande mur - tio meter bred och nästan lika hög.
- Titta här, säger Gerald Woehl, och pekar på pipornas dekorativa mönster.
- Det föreställer det här, säger han leende och visar med en gest upp organisten och orgelprofessorn Hans-Ola Ericssons vinklade ögonbryn.
Om någon ska ta visuell plats på just denna orgel så är det Hans-Ola Ericsson. För snart 25 år sedan kom han upp till en liten musikhögskola i Piteå för att under ledning av rektor Karin Gullberg starta en kyrkomusikerutbildning. På vägen byggde han upp en viktig miljö för organister, både nationellt och internationellt, men fortsatte också utveckla en imponerande karriär som solist.
Under åren har vi bland annat kunnat följa hans engagerade arbete med att restaurera orgeln i Övertorneå kyrka - den som en gång var en del av den orgel som ljöd i Tyska kyrkan i Stockholm på 1600-talet. Senare ledde han också arbetet med att skapa en naturtrogen rekonstruktion av samma instrument som placerades i såväl Norrfjärdens kyrka som i Tyska kyrkan - allt i samarbete med Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad.
Flyttar till Kanada
Självklart var Hans-Ola
Ericsson inte sen att svara ja när Gunnar Grönlund, arkitekten bakom Piteås Studio Acusticum, frågade om inte den nya konsertsalen och musikstudion också borde inrymma en orgel. Tillsammans med internationella experter och lokala visionärer utvecklade han sedan idéerna om ett instrument som inte bara är ett fantastiskt instrument i sig som kan kombinera klanger som aldrig tidigare hörts klinga i en orgel, utan som också genom bredbandsuppkopplingar ger möjligheter för organister över hela världen att kunna fjärrspela direkt trots stora avstånd. På så sätt kan till exempel en orgelprofessor sitta i Piteå och hålla mästarkurser med organister över hela världen, snacka om att ta sig ton.
Ändå väljer Hans-Ola Ericsson nu att lämna Piteå och Musikhögskolan för en professur vid det anrika McGill-universitetet i Kanadas näst största stad. I miljonstaden Montreal samlar universitetet cirka 40.000 studenter, så man kan gott säga att han går upp i format. Och blir det som han tror och hoppas med orgeln i Piteå kan han ju faktiskt ganska enkelt fortsätta att hålla kontakten med instrumentet.
- Egentligen är det ju helt galet att sticka just nu från allt detta som verkligen är mitt hjärteprojekt, säger Hans-Ola Ericsson som gärna kan tänka sig att stanna kvar som ansvarig på deltid.
Oändliga samarbeten
För av de 35 miljoner kronor som orgeln är beräknad till i sitt fulla format och funktion fattas för närvarande omkring tio miljoner kronor. Beställare och ägare till instrumentet är Luleå tekniska universitet. Finansieringen har skett i olika steg. Grunden lades av Kempestiftelsen som utan krusiduller satsade tio miljoner kronor. Resten har kommit från Piteå kommun och från privata företag och jakten på finansiärer är långt ifrån avslutad.
I sin helhet är projektet uppdelat i fyra delar. Den första handlar om själva instrumentet som invigs den 13 oktober - en investering på cirka 24 miljoner kronor. Del två rymmer ett så kallat övertornsverk som är ett helt nytt koncept inom orgelbyggnadskonsten och som kommer att skapa klangliga möjligheter som man hittills bara kunnat fantisera om. Den tredje delen omfattar utvecklingen av orgeln till "en studio i studion" som bland annat innebär att musiker från hela världen via internet kan spela direkt på orgeln eller tillsammans med andra instrumentalister. Som nummer fyra på listan finns ett illuminationsprojekt.
- Det här handlar om en process. Nu koncentrerar vi oss först och främst på att bygga ett mäktigt instrument som i sig är en jättepalett av möjligheter. Här kan man spela allt och jag ser framför mig oändliga möjligheter till samarbeten, musikaliska och konstnärliga. Resten får komma allt eftersom, säger Hans-Ola Ericsson.
Klangen viktigast
En förutsättning för en framgångsrik utveckling är bland annat att Piteå behåller sin starka position inom orgeltraditionen och att man fortsätter locka studenter.
- Jag kan bara hoppas och tro att universitetets ledning prioriterar utvecklingsarbetet kring orgeln. Man kan inte stanna bara för ett instruments skull, hit kan jag ju alltid återkomma. Och att vid mogen ålder få chansen att göra något nytt är naturligtvis fantastiskt, säger Hans-Ola Ericsson som flyttar till Montreal tillsammans med sin hustru Lena Weman som erbjudits en tjänst som ansvarig för den tidiga musiken på McGill-universitetet.
Nu har Gerald Woehl och hans team bråda dagar fram till invigningsveckan i oktober då bland annat Benny Andersson tar med sig kompisarna från Orsa spelmän och helt nyskriven musik upp till Piteå. Naturligtvis tar orgelprofessor Ericsson i egen hög person också plats vid orgeln.
- Spelbordet ska bli runt, orgelns linjer ska dra blicken mot organisten, mot solisten, säger Gerald Woehl.
- Det är en av skillnaderna med att bygga en orgel i profan miljö. Här ska organisten och instrumentet stå i centrum.
I två år nu har Gerald Woehl regelbundet arbetat på plats i Studio Acusticum. Det som verkligen berört honom är akustiken.
- Det här rummet lyfter fram allt. Här kan man arbeta klangligt detaljerat, i de allra finaste nyanserna. Orgeln är visserligen utrustad med omfattande teknologi, men själva klangen är alltid det viktigaste.