En opera om asylsökande

Det är full rörelse på Folkoperan i Stockholm. Om några minuter ska det första kostymrepet för Konsuln inledas och premiärnerverna börjar väckas till liv. Den enda som verkar helt lugn är debutanten i operasalongen, regissören Farnaz Arbabi. - Det är en helt ny värld för mig. Fast ändå förvånansvärt enkel och lättförståelig. Det har gått mycket snabbare och lättare och är mycket roligare än jag trodde, säger hon. Det är många år sedan Farnaz Arbabi tragglade med pianoläxan på kommunala musikskolan. Då var det ett tvång, initierat av en välmenande mamma. I dag, när hon basar över en hel operaensemble, är hon tacksam över mammas höga ambitioner. - De där åren har lönat sig, konstaterar hon. Även om jag är lite ringrostig på att läsa noter har jag ett musikaliskt tänk. "Läskigt aktuell"
Men det skulle till ett verk av Konsulns kaliber för att locka henne att ta steget från teaterscenen till operans värld. Gian Carlo Menottis operadrama från 1950 ställde alla hennes fördomar om opera på skam. - Den är fruktansvärt modern, historien känns läskigt aktuell fortfarande. Den handlar om migrationspolitiken och beskriver människor som fastnar i byråkratiska system. Det går en rak linje från Farnaz Arbabis kritikerrosade arbete med Vilhelm Mobergs Utvandrarna och uppsättningen på Folkoperan. I båda fallen handlar det om utsatta människor, som förlorat grundtryggheten i sina liv. Men Gian Carlo Menottis opera är ännu grymmare och tar fasta på ett ämne som är brännande hett också 2009. På Folkoperans scen samlas de asylsökande i konsulns lysrörsbelysta väntrum. Hit kommer också Magda, en ung kvinna som i fruktan för sin mans liv vänder sig till konsulatet med förhoppningen om att familjen ska kunna fly till ett fritt och tryggt land. Men hennes drömmar går förlorade i en byråkratisk karusell av blanketter och juridiska spetsfundigheter. - De som väntar får aldrig träffa konsuln, som är ett slags symbol för makten. Han håller sig bakom stängda dörrar och behöver aldrig ta ansvar för de beslut som fattas eftersom han aldrig träffar dem det berör. Så tycker jag att vår migrationspolitik ser ut i dag när beslutsfattarna aldrig träffar de sökande. 1970-talsinfluerad
Scenografen Jenny Kronberg har klätt föreställningen i lätt 1970-talsinfluerad dräkt. Men pilotbågarna, de korta läderjackorna och de utsvängda byxbenen är ingen tidsmarkör, snarare en blinkning mot en mer generös period i svensk historia. - Det är inget kostymdrama, vi tar bara in en doft av 1970-talet för att det var en tid då Sverige var mycket mer öppet för att ta emot människor som behöver hjälp. För den breda allmänheten är Gian Carlo Menotti ett ganska okänt namn, men Jonas Dominique, dirigent på Folkoperan, tror att den italiensk-amerikanske tonsättaren så småningom kommer att få klassikerstatus. Precis som alltid på Folkoperan blir det dubbla premiärer, med två sångarlag, den 25 och 26 februari. Migrationsministern Tobias Billström (M) och några speciellt utvalda politiker är inbjudna. - Jag hoppas att migrationsministern kommer, vi har reserverat en plats åt honom i salongen. Om han inte kommer får den stå tom, säger Farnaz Arbabi.

En opera om asylsökande

När Farnaz Arbabi gör operadebut sker det självklart inte i ett lättsamt kostymdrama. Konsuln av Gian Carlo Menotti är en tragedi under kalla lysrör, om asylsökande som fastnat i byråkratins råttfälla.