En offentlighet på ny grund

I takt med att internet förgrenar sig och växer sig starkare tappar också den gamla offentligheten inflytande. Den splittras, blir mer vag, får mindre att säga till om, utsätts för konkurrens. Det är på gott och ont. Trögrörliga och självgoda institutioner får en spark där bak, andra röster sipprar in, men på samma gång kan samtalet lätt bli söndernischat, förgrovat eller helt enkelt bara amatörmässigt. Nätet saknar ofta minsta gemensamma nämnare och fungerande urvalsprinciper. Det är mycket av allt och ingenting, något även den teknikfrälste borde kunna medge. Därför är en portal som Eurozine.com välbehövlig. Den är ett samarbete mellan hundratalet europeiska kulturtidskrifter, ett enormt textarkiv, mestadels med essäer från tidskrifterna översatta till engelska (men också andra språk). Här finns även svenska Ord&Bild och Glänta representerade, båda tillhör faktiskt de mer flitiga bidragsgivarna. Bland annat medverkar kritikern Jonas Thente med en stor genomgång av svensk samtidslitteratur: "Sweden. Beyond crime fiction, handbags and designer suits." Den är även översatt till litauiska... Finns det läsare för allt detta? Svårt att säga, men det vore dumt att klaga över att rikedomen är för stor. Ny grund
Konceptet Eurozine återskapar element av den forna offentligheten, men på ny grund. Mindre arrogans och större genomsläpplighet för strömningar utifrån. Att utan kunskaper i turkiska kunna ta del av turkisk idédebatt är speciellt. Att jämföra tyska miljödiskussioner med dem hemmavid har varit svårare förut. Bland de aktuella texterna vill jag särskilt rekommendera Caspar Melvilles intervju med den ryske tänkaren Michail Ryklin, en Putin-kritisk motståndsman, i exil i Berlin, som gärna petar i det ryska samhällets smutsigaste sår. Ryklins tes om att sovjetkommunismen var en verklig religion (inte bara en pseudoreligion eller ett substitut, som det ofta hävdats) är en övning i fritänkande. Otaliga exempel
Han kommer med otaliga exempel på att Oktoberrevolutionen utövade en väldig makt också över västerländska intellektuella. Uppväxta i monoteistiska samhällen attraherades de av tanken på ett rike - Sovjetunionen - som inte utgick från Gud. Den gudlösa religionen slog till exempel sina klor i Bertolt Brecht så hårt att inte ens när några av hans närmaste ryska vänner (översättaren Sergei Tretyakov däribland) fängslades för sina åsikters skull, eller skickades till arbetsläger, såg han någon verklig anledning att byta hållning. Han uppvisade, menar Ryklin, den bokstavstroendes rigiditet.