En ny generation griper sig an Göthes klassiker
Det är inte utan att det känns lite extra speciellt att sitta här i det som en gång var den gamla läroverksaulan i Luleå och se Staffan Göthes En uppstoppad hund.
MEST SPELADE DRAMATIKERN. Staffan Göthe när han besökte Luleå för att berätta om sin bok Lysande eländen, som innehåller hans samlade dramatik.Foto: ANDREAS WÄLITALO
Foto: Andreas Wälitalo
En uppstoppad hund handlar om familjen Cervieng, om Sture - han som stoppade upp djur, Linnea - hon med det goda hjärtat och kaféet, sonen Morgan, Nelly, Nattbiträdet, adjunkt Bo Teddy Lampa och alla hyresgästerna där i huset i "en mindre hamnstad vid Bottniska viken", som Göthe skriver i sitt manus. Spelas ofta
Ett välanvänt manus vid det här laget - En uppstoppad hund har gått på de flesta svenska teatrar och sätts fortfarande upp. Gärna av nya generationer. Som här, då gymnasiets estetlinje med inriktning på teater gör pjäsen som slutproduktion. Ett mastodontarbete under ledning av teaterlärarna Jan Hallén och Björn Sjöö som repeterat tillsammans med de elva skådespelarna sedan i november. Staffan Göthes text är inte bara nyansrik, den är också lång. Föreställningen pågår under tre timmar. Men det var inget som avskräckte skådespelarna som valde pjäsen inte minst eftersom de tycker att den var så rolig. Och sorglig, skulle man kunna tillägga. Denna så typiska Götheska blandningen av humor, sorg och vemod och en ovanlig form av pricksäkerhet när det gäller att beskriva människor. Läroverket nämns i pjäsen. Inte undra på det. Staffan Göthe har själv berättat hur han från sitt fönster i grannhuset kunde se ljusen tändes och släcktes i logerna där intill aulan när Riksteatern och andra teatersällskap gästspelade. Hur han satt där och i tanken följde med i vad som hände på scenen. Hur han ofta smög sig in just här på scenen och satt och drömde om att fylla den med sina gestalter. Så blev han också skådespelare, just nu som doktor i Kristina Lugns Karlsson på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm där han bland annat spelar mot en annan tidigare Luleåbo - Mirja Burlin. Men också dramatiker, Sveriges mest spelade. Två hundar
Hejch! säger Nattbiträdet, hon som med tiden blev Norrlands roulettdrottning innan hon hamnade i den verkliga utförslöpan i föreställningen som handlar om ett helt liv där i den gamla kåken. Mot slutet blir Linnea "tvärtrött", något som den spattiga hunden Frankie Boy aldrig tillät sig bli i sin nervositet. Medan den gamla fina Lady, blandrasen, visar sig få ett slags nytt liv. Elva skådespelare - Malin Pettersson, Josefin Erson, Sandra Skoglund, Elin Enberg, Cecilia Ylipää, Caroline Dickman, Petra Wallström, Fanny Svensson, Marie Åberg, Ellen Hansson och Lina Olovsson - gör ett fint jobb där på scenen. De har inte bara viljan att berätta. De har också språket, den där speciella dialekten som Staffan Göthe klätt sina fantastiska ord i. Föreställningen spelas under veckan som en del i den kulturfestival som gymnasieskolan arrangerar kring sina slutproduktioner.
Så jobbar vi med nyheter