Ylipää har sina rötter i Tornedalen. Han jobbade i skogen i sin ungdom, öppnade en pizzeria i Pajala och skaffade sig senare fin kockutbildning vid Restauranghögskolan i Grythyttan. Numera driver han ett eget företag, ”Måltidsvision”, i skånska Löddeköpinge. Men han längtar hem till Tornedalen, till älgjakten, laxfisket och inte minst till språket, till mustiga svåröversatta skrönor på meänkieli.
Han kallar sin bok en matresa, och visst innehåller den recept på mat, på norrbottniska specialiteter som kaffeost, suovas och älgköttsoppa med klimp. Men framför allt är denna bok en berättelse om Ylipääs upplevelser, om svårigheten att fälla en stor gran i djupsnön, att slakta renar med bultpistol eller att anpassa sig till den eleganta kulturen i Grythyttan.
Han minns ju skogsarbetarlunchen i baracken, hur man värmde en burk med Bullens korv på gasolköket, åt knäckebröd och fläsk och drack kokkaffe. Men i Grythyttan måste han göra sin debut vid en finare middag. Han känner sig obekväm i sin nya smoking och råkar hamna bredvid självaste Carl Jan Granqvist, som tar fram sin guldsked som han öppnar ostron med. Björn lyckas med stor möda klämma ned ett ostron.
Vinprovningar är också svårbegripliga för honom till en början. De smokingklädda sommeliererna talar på sitt egendomliga språk om florala dofter, om vin som doftar nyklippt gräs och fläder.
Men Björn skaffar sig en egen terminologi. Ett vin får honom att tänka på snöfall i minus tio grader. Varje vin som skall bedömas ger honom associationer till natur och kultur i Tornedalen. Ungefär som Prousts madeleinekaka. Hela boken kan kanske sammanfattas som spaning efter den tid som flytt. Men så småningom blir Björn både vin- och matexpert. Och även hans språk förändras.
Björn Ylipää är en berättare av den filosofiska sorten. Med både humor och allvar beskriver han sin bildningsresa. Kärleken till Tornedalen har han bevarat, men han har också vidgat sina vyer och lärt sig att uppskatta andra delar av Sverige och världen.
Fotografen Langhorn har försett boken med originella och överraskande bilder.
Och hur gör man nu en äkta Pajala sunrise? Jo, man behöver 25 cl bag in box-vodka och 1 cm skiva falukorv. Man skär ett jack i korvskivan och trär den på ett stort glas, och så häller man drycken över korven i glaset. Vill man lyxa till det kan man halstra korvskivan med en gassvets. ”Skål” säger man inte utan ”nå hej”.
Fotnot: Björn Ylipää besöker Jokkmokk under marknaden och kommer till Luleå den 7-8 februari.