En nödvändig förklaring av vår tid

I Belfast trafikeras gatorna av gamla pustande taxibilar som en gång hämtades i London. Under de många åren av oroligheter kunde inte de vanliga bussarna köra igenom vissa områden utan att bli attackerade. Då tog några medborgare saken i egna händer, reste över till London och köpte in taxibilarna som alltsedan dess är kollektiva transportmedel. Nu när de mest påtagliga oroligheterna lagt sig hoppas Belfast på en ökande turism och öppna dubbeldäckade röda bussar kör tillfälliga besökare runt i staden. Det gör också de gamla taxibilarna. För åtta pund erbjuder taxichaufförerna guidning i Belfasts våldsamma historia. Katolska taxichaufförer kör i kvarteren kring Falls Road, pekar ut var de stora striderna stod, visar upp de höga murarna som byggts för att skilja människor åt i tätbyggda bostadsområden, stannar till vid de många muralmålningar som pryder fasaderna med sina berättelser om nutidshistoria och kör en sväng upp till den kyrkogård där Bobby Sands och andra IRA-medlemmar ligger begravda. Kolonialt tänkande
På Shankill Road och områdena runt omkring körs motsvarande turer av protestantiska guider. I alla berättelser är utgångspunkten viktig. Frågan är alltid ur vilken vinkel en historia berättas. Konflikten på Nordirland har klätts i termer av religion - katoliker mot protestanter. I grunden är konflikten en rest av ett kolonialt tänkande - där katoliker länge behandlades som andra klassens medborgare, utan rösträtt och utan möjligheter till högre undervisning. Såren är djupa, motsättningarna pyr under ytan, framtiden oviss. Arbetslösheten är hög, liksom självmordsfrekvensen bland de unga. - Förut hade de den politiska kampen, säger vår taxichaufför. - I dag har de ingenting. Bara tillgång till droger. Utsålt sedan länge
Men det finns delar av Belfast som förblivit opåverkade av oroligheterna. Området kring Queens university är ett av dem. Där arrangeras varje år en två veckor lång festival med musik, scenkonst av olika slag och författarbesök. Ett digert program, där ett av många inslag är svenska Esbjörn Svensson Trio. Själv lyckas jag med hjälp av svensk ködiciplin i stark konkurrens få några outhämtade biljetter till författaren Naomi Kleins föreläsning, utsåld sedan länge. Hon är på turné för att lansera sin senaste bok Chockdoktrinen, som nyligen kom på svenska i översättning av Henrik Gundenäs och Stefan Lindgren (Ordfront förlag). Härom dagen var hon i Madrid, dagen innan i London där hon tackade kapitalismen för sina nya stövlar. - Jag brukar bli kritiserad från två håll -både från nyliberaler och radikaler eftersom jag tror på blandningen. Inte på renodlad kapitalism och inte heller på kommunism, säger Naomi Klein, vars senaste bok av flera recensenter utnämnts till en av decenniets viktigaste. Naomi Klein kommer från Kanada och är journalist. Hon debuterade 2000 med No Logo, där hon gjorde en resa i de multinationella storföretagens värld och förklarade vår tid där försäljning inte längre handlar om varor utan om varumärken. Boken blev en internationell storsäljare, översattes till 28 språk, vann massor av priser och inspirerade en hel värld av aktivister. I Chockdoktrinen fortsätter hon att förklara världen genom att lägga samman ett imponerande pussel av det som är känt, men aldrig riktigt sammanfogat till en hel bild. Svidande vidräkning
Som den goda berättare hon är - hon skriver långt och initierat men med mycket lätt hand - gör hon en svidande vidräkning med det som kallas nyliberalism, neokonservatism, laissez faire eller helt enkelt globalisering. Det vill säga med den ekonomiska teori som myntades av Milton Friedman och den så kallade Chicagoskolan i stark opposition mot det rådande synsättet som en gång skapades av ekonomer som Keynes och som nu tagit världen i fullständig besittning. Teorier som i sig är en stark ideologi, men som svept över världen under skenet av att de är strikt vetenskapliga. - Orden är alltid viktiga, liksom berättelsen. När historien ska skrivas utelämnas alltid de obekväma sanningarna. I fallet med Friedmans och Chicagoskolans ekonomiska teorier såg jag ett obehagligt mönster. Ingenstans hade deras vision om den totalt fria marknaden kunnat genomföras utan våld och chocker, säger Naomi Klein. Det är om det hon berättar i Chockdoktrinen. Hennes pussel läggs av berättelser från länder som Sri Lanka efter tsunamin, där chocken banade väg för en ohelig allians mellan storföretag och politiker mot människor. Landets medborgare hade nyligen röstat ner ett nyliberalt parti som drev kraven på privatiseringar av statliga företag och offentlig sektor, men i efterdyningarna efter naturkatastrofen kunde förändringarna genomföras utan protester. Samma mönster iakttar hon i New Orleans efter Katrina. Men allra först går hon tillbaka till Latinamerika och till Chile, som en gång blev Friedmans allra första laboratorium. Där kunde hans idéer om en fri marknad få fritt spelrum i skydd av Pinochets skräckvälde. Samma sak under juntorna i Argentina, Brasilien och Uruguay. Solklart mönster
I CIA:s detaljerade handböcker för tortyr ser hon en skrämmande överensstämmelse mellan det som man forskat fram kring den enskilda människans vilsenhet efter att ha blivit utsatt för "behandling" och det som hela länder utsätts för. Mönstret är solklart för henne -Friedmans modell bygger på katastrofer och chocker, inte på människors fria vilja. Ändå vinner hans idéer den ideologiska matchen, han får till och med Nobelpriset i ekonomi. Få pratar om våldet som en direkt följd av, eller till och med en förutsättning för, Chicagoskolans omhuldade ekonomiska teorier. Kleins redogörelse löper genom Sydafrika, Israel, Polen, Ryssland, Kina och England och blir en dyster berättelse om en roffarkapitalism som lever långt från demokratiska värderingar, men som ändå vinner mark i land efter land, om än inte alltid med våld och katastrofer som följeslagare. Till slut är hon framme i Irak. - USA har anklagats för att inte ha någon plan med sitt krig. Men det är sannerligen inte rätt uppfattat, säger Naomi Klein. Planen var nämligen att skapa kaos för att öppna Iraks ekonomi för utländska företag, sälja ut de statliga företagen, hela infrastrukturen till marknaden. Roffarkapitalismens konsekvenser
I Irak ser hon också något annat - ett fullbordande av det korporativistiska uppdraget, en total sammansmältning av en politisk elit och bolagseliter som båda äger intressen i alla de företag som sköter säkerhet och fängelseväsende när staten abdikerat från sin roll i kriget och lämnat över till privata entreprenörer. - Vi ser många konsekvenser av den roffarkapitalism som spritt sig som en löpeld över världen och som alltid börjar med den marknadsvänliga treenigheten - privatisering, avreglering och nedskärning av välfärdsstaten. Nyligen såg jag något verkligt skrämmande. Under bränderna i Kalifornien klarade sig vissa hus mycket bättre än andra. Numer privatiserar man till och med brandkåren och den som har råd kan skaffa sig ett bra brandskydd. I Kalifornien drog det omkring privata brandkårer som bara släckte bränder i de hus som hade betalat dyra försäkringar. De andra struntade man i, de fick brinna ner.