Det finns författare, riktigt bra författare, som inte blir hippa kändisar, som inte ställer upp i Let’s Dance och Melodifestivalen och som aldrig blir inbjudna till tv:s morgonsoffor.
En sådan författare är Olle Orrje. Han har varit med ganska länge, har hunnit bli 75 år med ett 15-tal böcker bakom sig, de flesta diktsamlingar. I sommar har han presenterat en ny bok, Dagar vid muren. Den har stora förtjänster och är värd att nå de många läsare, som gillar musikaliskt språk och begripliga men samtidigt tankeväckande dikter.
Orrje är stockholmare och han och hans dikter flanerar omkring i staden. Han undviker paradgator och monumentala byggnader och söker upp anspråkslösa och förbisedda motiv, som i den långa inledande dikten med samma titel som boken:
"Jag är ensam med löven
efter en stillsam lunch på pizzerian
vid hörnet av Rosenlundsgatan.
Regntunga moln vaktar över hustaken.
Jag samlar mig återigen för
betraktelser av gråsparvar
vajande kråkor och singlande fiskmåsar."
Tonläget är oftast vemodigt, ensamhet, död och förgängelse kan anas i skuggorna vid muren. Den musikaliske poeten, som har spelat mycket jazz i sina dagar, skulle med fördel kunna läsa sina dikter ackompanjerad av ett melankoliskt blues-piano. Varför inte på gamla tradjazzstället Stampen?
Dikterna följer årstidernas gång från tidig höst till vår. Murmotivet återkommer ofta, muren blir en mångtydig symbol, för det tryggas begränsning, för varje författares instängdhet i den egna språk- och föreställningsvärlden, för den obevekliga gränsen mellan liv och död.
Han förnimmer som
en stockholmsk Baudelaire korrespondenser mellan parkernas träd, de skiftande dagrarna, de överraskande vindarna och människans skiftande sinnesstämningar:
"Förvirrade trädstammar i ett sinande ljus
nya bokstäver
och eftersläpande gäspningar
Himlens vemod
och skuggorna bakom träden
som kommer och går i takt med solen.
Ljuset glider sakta ner mot muren
blåsten är oväntad
gatan ligger i halvskymning och bilarna tutar.
Murens mossa breder ut sig
Hoppressade skuggor
Ideliga upprepningar.
Det är som glittret över insjön om hösten.
Man slutar söka, fäller upp kragen
och betraktar skorna."