En mångstämmig koral

Jonas Lundberg Väderlåda  Black Island Books

VACKERT SKRIVEN ROMAN. Jonas Lundberg skriver om karaktärer man gärna tar till sitt hjärta.

VACKERT SKRIVEN ROMAN. Jonas Lundberg skriver om karaktärer man gärna tar till sitt hjärta.

Foto:

Kultur och Nöje2010-05-20 06:00
Upplägget i Jonas Lundbergs roman Väderlåda är egentligen så klassiskt som det kan bli: den isolerade orten som hamnar i gungning då en utomstående, förändrande kraft anländer. En av epikens och dramatikens urscener, i det triviala som i det högtstående. Men Lundbergs variant av figuren är så egenartad och snirklande bångstyrig att läsaren snarast glömmer bort det typiska i den. I det mikrokosmos han berättar om, "en köping bortom ärkestiftet", insjuknar en Kantor Barck i strupcancer. Som av en händelse sker det samtidigt som kyrkans orgel gjort sitt. Två instrument som sjunker tillbaka. Barck framhärdar visserligen ett tag med en röstgenerator men ersätts snart av Kantor Arbin, som i sin tur, efter intriger, byts ut mot Kantor Ekbom, som visar sig vara något av en karismatisk psykopat. Åtminstone vill hans motståndare framställa honom som en sådan. Runtom finns figurer som Kyrkoherden, Komministern, Handlare Öberg, Löske-Pär, Docentinnan, med flera. Alla indragna i och blottställda inför det liv som råder inom den mindre cirkeln, där egna förutsättningar råder. Kanske är de mer funktioner än självtillräckliga subjekt. Men det vore samtidigt fel att reducera Väderlåda till dess handling, för viktigare är, som alltid, den effekt som uppnås. Jonas Lundbergs vackert skrivna roman är uppbyggd som ett musikstycke, där den ena satsen svarar mot den andra, där harmonier möts och bryts. Måhända en flerstämmig koral för orgel och sång. Om han i debuten Senkomster (2009) ibland närmade sig det alltför kryptiska är den nya boken mer tillgänglig till ton och form, utan att för den skull göra eftergifter. Den poetiska romanen kan annars vara ett gungfly, där antingen det poetiska tycks påhängt och dekorativt, eller där ramarna helt upplöses i abstraktioner. Hos Lundberg är dock det lyriska alltid integrerat i berättelsen. Om Handlare Öberg kan det till exempel heta: "Han lever i en boning som inte är ett hus men ett gömsle, ett skyle, ett skymme, ett skygge, en skyddskapsel som fungerar som ett tättslutande överdrag varunder världen är förintad." Karaktärerna må här alla vara vresiga galningar, sladdertackor, kufar och asociala drönare. Det är likväl svårt att inte ta dem till sitt hjärta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!