Trots sin relativa ungdom är luleåsonen Per Ödberg något av en veteran på jazzgitarrens område, och när hans trio under fredagskvällen på Savoy saluterar utgivningen av plattan Perception visar Ödberg upp sin palett av elektriska och akustiska välljud med en varsam virtuositet som inte offrar ett uns känsla på duktighetens altare. Att följa hans spindelsnabba klättringar upp och ner längs gitarrhalsen, i grymt samspel med Peter Jansson på tankfullt hummande kontrabas och Magnus Gran - vars trumhantering närmast kan liknas vid ett minutiöst kontrollerat jordskred - är en sannskyldig njutning, och låtmaterialet är genomgående högklassigt och varierat, om än inte himlastormande originellt. Lyriska fullträffar som It will be alright kontrasteras mot uppfriskande brötigheter som Ride, och legenden Bengt Hallberg får sin tribut i en klockren tolkning av Waltz-a-nova. Till kvällens höjdpunkter hör även Ödbergs egna Tväredet, en fäbodjazzig pärla i Lars Gullins och Jan Johanssons anda, milt vemodig som en fullmånenatt i augusti.
Pappa Christer Ödberg gör stilsäkra inhopp med trumpeten på några skönt gammeljazzlunkiga tolkningar av Basie och Ellington, och mot slutet av kvällen uppnås något slags svängighetszenit när Norrbotten Big Band-rävarna Danne Johansson (trumpet och flygelhorn) och Peter Dahlgren (trombon) likt en furiös mikroversion av den blåssektion där de till vardags huserar, brassar iväg oss till nån av de sydligare, svettigare metropoler där jazzgrytorna ännu efter snart ett sekel kokar för högtryck. På det hela taget, en magnifik kväll som både visar svensk samtidsjazz i dess prydno och Savoys potential som ”jazzhotell”. Stompin’ at the Savoy!