En magisk midsommarnatt
I uppsättningen blandas tidsepokerna friskt. I pjäsen råder grym Atensk lag från stadsstaternas era samtidigt som kläder inspirerade av 1920-talet flyttar handlingen betydligt närmare samtiden. Därutöver är själva inramningen, ett bröllop i de högre stånden, hämtad från Shakespeares egen tid även om man i Skellefteå gett det hela en vinkling åt det förmögna bondeståndet. Och runt allt dansar folktrons älvor och andra för människor osynliga väsen.
Det låter som mischmasch, men visst är det möjligt; kärnan i komedin är ändå densamma. Älvkungen Oberon är svartsjuk på sin drottning Titania, de ungas kärlek drabbar som den vill och någon blir förstås utan. Puck är en skälm från underjorden, natten mättad av lust och de skådespelande hantverkarna roliga. Medan de repeterar sitt sorgliga drama att spela på det fina folkets bröllop trår älvor och folk med magins och trolldryckers hjälp en lustiger dans.
Allt framfört på vers förstås. Något som både fungerar bra och som samtidigt bidrar till att föreställningen stundtals känns lite seg.
Som vanligt spelar Västerbottensteatern utomhus när det är sommar. En åttkantig loge som alltid finns på Kyrkholmen utgör fond och med några enkla handgrepp kan scenen framför portarna förvandlas till Titanias lövsal, hertigparets festlokal och gläntan i skogen där många av förvecklingarna sker. En solig sommarkväll är det en mycket vacker och magisk teaterlokal. (Men den kräver en god portion av teater-överenskommelser då den Atenska sommarnatten i motsatt till den norrländska blir kolmörk!)
Precis som på Shakespeares tid, det kan man i alla fall anta, kryllar uppsättningen av personer. Västerbottensteatern har blandat amatörer och professionella skådespelare och runt benen på älvdrottningen myllrar det av småälvor. I Helena Weegars kostymer ser de närmast ut som punkiga trollungar.
Mest nöje har jag dock av hantverkarna som med inrepeterad taskig tajming skapar några av uppsättningens höjdpunkter. Där har regissören Staffan Aspegren också verkligen förmått att utnyttja de medverkandes olika skådespelarkunskaper. Det valhänta får vara just valhänt, medan hantverkarnas regissör spelas av den etablerade Gunnar Eklund. Med stor, djup, skådespelarröst ger också kollegan Göran Hansson sin ambitiöse hantverkare Botten med skådespelarambitioner en härlig utstrålning av att vara övermaga. Han spelar Pyramus och drabbas även av Oberons magiska örter. Riktigt bra är även Jonas Lawes, en för mig ny bekantskap, som gör föremålet för Pyramus kärlek, Tisbe.
Men även de fyra ungdomarnas kärleksbekymmer är komiska och spelglädjen hos skådespelarna bär fram till skratt. Olov Häggmark från Sälteatern i Skellefteå spelar Lysander. Denne är förälskad i Hermia (Leila Haji). Men lika förälskad i honom måste hon i stället gifta sig med Demetrius (Filip Tallhamn) som Helena (Ingrid Gustafsson) i sin tur är olyckligt kär i. Innan Oberons kärleksdroppar hit och motgift dit rett ut det hela så att alla fått sin, snurrar det ibland upp sig ordentligt.
För kättja med förhinder, knäpp svartsjuka och missriktad åtrå kan vara kul för den som ser på. Det visste Shakespeare och det gäller än för den som ska roa en stor publik.Fotnot:
Sommarens föreställningar är utsålda. Marknadsavdelningen meddelar att En midsommarnattsdröm även kommer att spelas sommaren 2007.
Västerbottensteatern
Så jobbar vi med nyheter