En magisk kväll med Majgull Axelsson

Om litteraturens förmåga att dra in oss i andra verkligheter, eller kanske dess förmåga att förmera tillvaron, verkar Majgull Axelsson veta mycket. Tisdagkvällen på Ebeneser blev en nästan magisk historia. Inte för att Majgull Axelsson använde sig av något hokus-pokus utan mer för att hon i samtal med Kerstin Wixe fick oss i publiken att känna att berättelsen och verkligheten lever i symbios med varandra. Kerstin Wixes egen rubrik för kvällens samtal var Verklighet och fiktion, en rubrik som Majgull
Axelsson kommenterade så här:
- Jag känner mig som en lögnare när jag i mina böcker talar sanning och först när jag ljuger börjar jag närma mig sanningen.

Började som journalist
Det är en central mening i hennes författarskap, inte minst blir det förskräckande tydligt i hennes bok Rosario är död som kom ut 1989. Innan Majgull Axelsson började skriva romaner arbetade hon mer än 20 år som journalist, bland annat som redaktör i en fackförbundstidning.
Kring 1986 började hon skriva om barnprostitution och sexhandel, bland annat var hon i Thailand och Filippinerna. När hon skrev Rosario är död upptäckte hon att det journalistiska språket inte räckte till för att beskriva sanningen. Den var för smärtsam.
I stället för ett klassiskt reportage blev det en berättelse som liknar en roman.

Stark bok om övergrepp
Rosario är 11 år gammal och får en dildo uppkörd så långt i slidan att den inte går att få ut igen. Detta onämnbara utförs av en ung österrikisk läkare, en vit pedofil på sexresa i Asien. Rosario överlever inte övergreppet, vare sig i boken eller i verkligheten.
Den berättelsen är så urjävligt stark och obehaglig och jag kommer ihåg att det var väldigt svårt att läsa klart den.
På något sätt förstår jag pecis vad hon menar när hon talar om sit förhållande till lögn och sanning, fiktionen och verkligheten och att det skulle bli romanskrivandet som skulle förlösa hennes författarskap.

Skönlitterär debut
1994 gjorde hon sin mycket uppmärksammade skönlitterära debut med Långt borta från Nifelheim och hösten 1997 utkom hon med Aprilhäxan, som blev hennes stora genombrott hos både kritik och publik. Bara i Sverige är romanen såld i närmare 400.000 exemplar.
Hon har genom åren tilldelats många literära priser. Exempelvis fick hon Augustpriset 1997 för Aprilhäxan.
I september 2002 debuterade Majgull Axelsson som dramatiker, då hennes pjäs LisaLouise hade urpremiär på Dramaten i Stockholm.

Kvällens höjdpunkter
Berättelsen om Lisa och/eller Louise utgör också en av tisdagskvällens berättartekniska höjdpunkter. Majgull Axelssons sätt att berätta den dramatiska historien om en gammal klasskamrats öde bäddar in oss i en känsla av att det här är sant, så här jävlig kan verkligheten se ut.
Sedan visar det sig att inte ett ord är sant, historien var en påhittad skröna som Majgull Axelsson berättade i Sena skrönor, ett radioprogram som producerades av Kerstin Wixe för många år sedan.
Fiktion och verklighet igen. Det kunde ha varit sant och så är det också med Majgull Axelssons böcker.
Kvällen på Ebeneser var så där oemoståndligt trivsam, intressant och engagerande och tog slut alldeles för fort. Som det kan vara när en författare möter sin publik.