Filmmusik är temat när Tim och Birgitta Linhart än en gång slår upp portarna till sitt magiska iskonserthus på Gültzauudden, och premiärkvällen inleds med en handfull kioskvältarfilmdängor i säreget isomstöpta tolkningar, där inte minst John Williams Star Wars-musik på ett uppfriskande sätt berövas originalets ärkepompösa ljudbild till förmån för en klapprande, svajande och skev folktonsdito. Mycket läckert. Överhuvudtaget ger formatets begränsningar en fascinerande drömsk, rituell och småvrickad karaktär till musiken, vilket i kombination med det osannolika i att tillbringa fredagskvällen i en regnbågsskimrande inverterad jättebastu borgar för en helgjuten konsertupplevelse.
Om repertoaren som helhet får väl annars sägas att Disneyfilmslåtar utgör en ansenlig del av densamma ; här finns såväl skrattmuskelkompatibla allsångsnumret Jag fångade en räv en dag ur Snövit som högstämda Circle of life från Lejonkungen; den sistnämnda tävlar för övrigt framgångsrikt med Over the rainbow och titellåten ur Bondfilmen Skyfall om titeln som kvällens gåshudsfantom.
Tim Linhart konstaterar mot slutet av kvällen att det vi nu bevittnar är uppfyllelsen av den dröm han närt ända sedan han för 17 år sedan i Colorado skapade sitt första isinstrument, och att Luleå visade sig vara platsen på andra sidan regnbågen.
Att kalla ismusiken för en ny konstart är enligt min mening att banalisera konstbegreppet; men som hantverk betraktad är den odiskutabelt imponerande, storslagen och ytterst underhållande. Tack för det.