En lovsång till dem som försöker

Bob Hansson pratar kärlek och relationer och det blir precis så djupt och enkelt, så rakt och så komplicerat som det är i verkliga livet. Den oerhört uppskattade poeten och författaren tog oss med på en resa genom kärlekens mysterium - ett mysterium som definitivt inte blev löst den här kvällen. Hur skulle det ha gått till? Skulle förmågan till kärlek fungera som när ett barn lär sig cykla? Först en trehjuling med stödhjul och sen, vips, så kan man cykla? Knappast.Intervjuboken Kärlek - Hur fan gör man? - var anledning till besöket. Hans egen resa resulterade i tolv intervjuer, eller interljuver, och den nya stavningen sitter förstås som gjuten. Det alldeles för korta samtalet, knappa två timmar, böljar fram och tillbaka och språket är Bob Hanssons alldeles egna. Hans sätt att berätta om detta mysterium som behärskar oss alla, på gott och ont, är verkligen poetiskt. Det är ingen vetenskaplig föreläsare, det är en människa och poet med alla känslorna utanpå kroppen.Han säger att boken vill vara en lovsång till alla de som försöker, till alla de som vet att tvåsamheten inte är enkel, till de som sviker och blir svikna och till de som vågar tro igen. Kanske har Sverige mest singlar på hela jorden, kanske är det nästan ointressant att vara två, men mest saknar Bob Hansson att det finns alldeles för ont om öppna hjärtan.Våra förväntningar på tvåsamheten är alldeles för präglade av drömmen om den rätte, den romantiskt förljugna bilden. När författaren möter KG Hammar har ärkebiskopens hustru Ingrid precis gått bort i cancer. De levde 40 år tillsammans, verkligen tillsammans. KG Hammar borde vara förberedd på att möta sorgen. Naturligtvis var han inte det.Bob Hansson berättar med känsla om sina möten och parallellt med arbetet med boken skvalpar hans eget kärleksliv omkring. Där finns den viktigaste kvinnan på jorden, där finns samtidigt svartsjukan, både hans egen och hennes.Hade Bob Hansson någon finurlig lösning på detta enorma hav av möjligheter och kriser som kärleken erbjuder?Kanske inte, men en sak är säker. Att gå tyst genom livet, att gömma undan problemen, verkar inte alls vara hans sätt att attackera frågan.Prata, prata, kommunicera och prata ännu mer.Ta kärleken på allvar.Tilllit.Det är vad det handlar om. Så enkelt och så svårt.Han berättar oerhört vackert om vikten av tillit. Om lycka säger han, kort och väldigt befriande: Vi är värda mer, inte mindre.Mot slutet, när stämningen verkligen är förtätad, ändrar han fokus och vänder sig till samtalsledaren Kerstin Wixe: Tror du dom tycker om oss, publiken?Våra egna grubblerier släpper när Bob Hansson drar en kort skröna om shoppingträsket i Luleå. Hur han bara kom på sig med att köpa en spikmatta, en klocka, en ring och ett par solglasögon, tidigare på dagen.Och så ett allvarsord till sist: Ta ansvar, var inte ett offer.

En lovsång till dem som försöker

Bob Hansson Kulturens hus