En liten musikalisk samling

Ninni Mäki, frilansjournalist med rötter i Norrbotten, har i vår publicerat sin första diktsamling med titeln I vintergatans dike. Det är en bok i det mindre formatet som innehåller korta dikter på sex-åtta rader, ofta ordnade i tvåradiga rytmiska strofer. Boken avslutas med orden "Allt är mycket gott", ett citat från den danske författaren Martinus. Denne tänkare verkar ha spelat stor roll för Mäkis dikter. "Jag kanar över sidorna i livets bok lägger mig raklång mellan raderna spretar med armar och ben finner fäste i tomrummet" Författaren syftar av allt att döma på Martinus huvudarbete Livets bog, där han redogör för sin kosmologi, som kan påminna om kristen romantisk filosofi, varur författare som Stagnelius och Atterbom hämtade sin livsåskådning. Martinus hävdar att allt liv i universum utgör en organisk enhet, där Gud verkar som ett tänkande och kärleksfullt väsen. Men dikterna är inte alls förkunnande, snarare försiktiga intuitiva speglingar av av andligt liv och existentiella frågor. En dikt börjar: "Ska vi leka plockepinn med våra tankar kasta ett knippe funderingar över jorden" De raderna kan karakterisera Mäkis poetiska metod. Mäki försöker i sina dikter att kombinera jordisk konkretion med kosmisk mystik. Metaforerna inrymmer som så ofta i modernistisk poesi både konkreta och abstrakta led, diktjaget "kurar i vintergatans dike", "klättrar i klockstapeln/av otålig väntan" och"längtan skaver i fickan". I vintergatans dike är en välskriven, musikalisk liten samling. Stämningslägen och uttryckssätt är likartade boken igenom, vilket medför både en begränsning och en tillgång. Man kan ju inte skriva om allting i samma bok, och jag hoppas att Ninni Mäki vill ge ut nya och kontrasterande dikter.