DET larmas och pips överallt. Träd fälls för att bli ton av reklam som virvlar vilset kring våra återvinningsstationer. Inte ens mobiltelefonens glada trudelutt är längre att lita på. Det som man tror är ett trevligt budskap från någon man gillar kan lika gärna vara ett kommersiellt budskap som hittat fram till örats intimitet genom trådlösheten. Inte ens favoritfilmerna får vara i fred för små Iprengubbar och lyckliga familjer som slåss om frukostflingorna.<br>Ropen i det här landet kommer numera uteslutande från marknadstorgen förklädda till globala industrier.<br>Men vad är väl Clas Ohlson-larmets ynka pip mot våra rösterns resoluta rop, frågade sig Britt Edwall ? gudabenådad radioproducent med rätt att göra allt på sitt eget oefterhärmliga sätt ? i Radioteatern förra veckan i föreställningen Alla ropa, som tillfälligt flyttat in i radiostudion efter att den under hösten visats i hennes egen lilla röda stuga på söder i Stockholm.<br>Ropa till radioledningen<br>Jag önskar att jag kunde säga till er som missade den att det går att lyssna genom Sveriges Radios hemsida, men tyvärr är det inte så lyckligt. Kanske kan vi tillsammans ropa till radioledningen och kräva att de lägger ut den där eller åtminstone sänder föreställningen i många repriser. Det är den värd. Det är vi värda.<br>Tillsammans med orgelsnillet, jo hon kallar honom så ? Hans-Ola Ericsson i Piteå, och röstekvilibristen och den musikaliska narren Jonas Forssell leder Britt Edwall mycket säkert sin publik i gemensamma rop i tiden. <br>Hennes allrop omfattar rädsla och kärleksynk, ojande inför vardagsbekymmer och lockande på katten. Men där ryms också den heliga ilskans vrål mot asyltjänstemännens makt över liv, rosslande dödsångest och den nya nationalsången Beige Poplin.<br>Alla kan vi hänga med, ropet syresätter blod och gör dig himla god, säger Britt Edwall och Hans-Ola Ericsson drar igång psalmen Morgon mellan fjällen. ?Snille? är ordet. I hans händer förvandlas orgeln ? morrar och gnäller, oroar och tröstar, reser sig som ett magnifikt lejon.<br>Om han är ett snille, vad är då hon? Genial. Minst! En ledstjärna i tystnaden, en fyrbåk bland klyschorna.<br>För det finns mycket att ropa om. Varför inte ett skrik mot att ryska soldater ur en brigad som varit stationerad i Tjetjenien där de begått grova övergrepp ska öva krigskonst i skogarna omkring Boden? Vi skriker en och en eller många tillsammans. I raseri, bortom det neutrala poplinets skydd.<br>
