En klassisk sommarteater

Jakten att komma över nyckeln är sedan själva
drivet i pjäsen. För Mirjam, kanske ungefär sju år, betyder nyckeln äventyr. För
Baron Kålmård är den ett sätt att komma åt de pengar som han tror finns i skrinet. Kålmård har nämligen stora behov och drömmar om ett slott i Spanien. Men mer ändå handlar Elin Ruuths manus ändå om vad vänskap är och hur man ska vara mot varandra. Enoks och Mirjams personligheter bryts mot varandra. De är kompisar men det gnisslar en del. Självupptagne Baron Kålmård däremot är ett exempel på hur man inte bör vara, han är pjäsens fula fisk. För som oftast i utomhusteatersammanhang är
fabeln i Nyckelknipan ganska enkel, och skådespeleriet något överdrivet. Särskilt gäller det Baron Kålmård, som spelas av Einar Bredefeldt, medan Emma Löfström, i rollen som låssmeden Hjördis har ett närmast naturalistiskt spelsätt. Kompisarna Enok, Edvin Bredefeldt, och Mirjam, Ann-Jeanette Öhrvall, ligger någonstans däremellan. Jag blir därför rätt imponerad av Nettan Öhrvalls tolkning av barnet Mirjam, som både känns sann och blir det
naturliga och energirika nav berättelsen kretsar kring. Hon är en begåvning som dessutom hann samarbeta med Nyman själv och Nyckelknipan - ja, den är kort sagt en klassisk Stassteaterproduktion så som vi lärt oss den ska spelas om sommaren.

En klassisk sommarteater

I år är det dags för Nyckelknipan om Mirjam och kanske ännu mer om Baron Kålmård som hittar ett låst, skramlande skrin - men ingen nyckel. Den visar sig ligga i vattnet och fiskas upp av buttre Enok, en man med ett stort behov av att vara ensam.