För nästan exakt ett år sedan dog dramatikern Arthur Miller, 89 år gammal. En legend redan under sin livstid med pjäser som En handelsresandes död, Alla mina söner och Häxjakten, som han skrev 1953 som en direkt kommentar till McCartyismen i USA med handlingen förlagd till sent 1600-tal, men med förnyad aktualitet efter katastrofen den 11 september.<BR>På samma sätt förhåller det sig med En handelsresandes död, kanske hans mest berömda, skriven 1949 som en kritik av det amerikanska framgångs-idealet med utgångspunkt i handelsresande Willy Loman som desperat försöker upprätthålla fasaden av sig själv som framgångsrik försäljare i en värld där han inte längre känner sig hemma.<BR>Regissören och teaterchefen Erik Kiviniemi, som både spelat en av sönerna i pjäsen i en uppsättning på Norrköpings stadsteater och regisserat den i finska Vasa, ser den som ?rysligt aktuell?.<BR> ? I dag talar vi om utbrändhet och människor dukar under av allehanda krav. Miller var långt före sin tid och beskrev ett samhälle som kanske först nu har nått oss. Ett samhälle där du värderas främst utifrån vad du gör och inte för den du är, säger Erik Kiviniemi.<BR>En handelsresandes död är en klassiker och Willy Loman återuppstår ständigt på våra scener. Senast i våras turnerade Riksteatern med pjäsen som då fick namnet En säljares död. Den gången medverkade Roger Storm, som skördat framgångar som Niilas pappa i Populärmusik från Vittula, i en av de mindre rollerna. Nu axlar han rollen som Willy Loman.<BR> ? Självklart är det en utmaning, men en intressant sådan, säger Roger Storm.<BR>När det gäller en så ofta spelad klassiker finns det mycket att jämföra med. Det handlar naturligtvis om regi, men också om enskilda skådespelarinsatser. I början av 1990-talet kom Arthur Miller själv till Dramaten för att sätta upp sin egen pjäs med Jarl Kulle i huvudrollen och några år senare satte Thorsten Flink upp pjäsen med Claes Månsson som Willy och en alldeles lysande Jane Friedmann som hans hustru Linda ? en föreställning som bland annat visats som gästspel på Norrbottensteatern.<BR> ? Miller kallade själv sin pjäs för ?i huvudet på Willy Loman? något vi utgår från. Pjäsen är briljant skriven, en ynnest att få arbeta med och man lär sig mycket om sig själv, säger Erik Kiviniemi, som tycker att det är viktigt för skådespelare att få arbeta med dramatik av det här slaget.<BR> ? Det här handlar verkligen om karaktärsroller, om att låta det ospelade uttrycket få komma till sin rätt, avskalat utan teatraliska åthävor.<BR>Till sitt förfogande har regissören nio skådespelare som enligt honom har stark kontakt med sitt känsloliv. Förutom Roger Storm spelar Anna Azcárate rollen som hustrun Linda, Anton Raukola och Johan Rönneholm sönerna Happy och Biff. I övriga roller ses Ingemar Raukola, som återvänt till Norrbotten från Helsingfors, Linda Wincent, som gick ut Teaterhögskolan i Luleå i våras, Andreas Rodenkirchen som tillhörde den första klassen scenskoleelever i Luleå, Kjell Eriksson från Populärmusik från Vittula och Anders Lindgren, som setts i flera uppsättningar på Norrbottensteatern genom åren.<BR>
