En kärleksopera skriven i blod

Om en vecka har den nyskrivna operan Batseba premiär på Kungliga Operan i Stockholm. Det är tonsättaren Sven-David Sandström som återigen givit sig i kast med en beställning från operahuset i Stockholm. Senast det begav sig var 1998 då Kungliga operan satsade stort på Staden, ett verk signerat Sven-David Sandström och Katarina Frostenson. Engelsk text
Denna gång ville Sven-David Sandström, som återvänt till Sverige efter många år som professor i komposition i USA, ha engelsk text till sin opera. Berättelsen han valde var den om Batseba. Men inte Bibelns Batseba, utan Torgny Lindgrens tolkning Bat Seba, utgiven som bok 1984. Leif Janzon, välkänd skribent och musikrecensent för kultursidans läsare, fick uppdraget att skapa operalibretto av Lindgrens text. Numera har vittbereste Janzon återvänt till barndomens Norrbotten och bor några mil norr om Luleå, staden han själv alltid betraktat som sin hemstad. Här bodde han också under några år på 1980-talet när han arbetade som dramaturg på Norrbottensteatern. - Jag översatte bland annat Ken Hills text till Bloody Mary, musikalen som tillsammans med Staffan Göthes En uppstoppad hund var de första uppsättningarna i det nya teaterhuset i Norra hamnen. Översättare
Översättare är en av många titlar Leif Janzon kan sätta på sitt visitkort. Genom åren har det blivit ett 80-tal böcker, huvudsakligen från engelska och franska. Av Seamus Heaney på besök i Luleå fick han offentligt beröm för sin förmåga att närma sig det "gutturalt" dialektala i Nobelpristagarens irländska poesi och listan över stora författarskap som Leif Janzon givit sig i kast med är lång och innehåller namn som Norman Mailer, William Faulkner och John Updike, för att bara nämna några. - Översättningsjobben släpper jag inte. Att översätta är att tolka, det är roligt, spännande och överraskande, säger Leif Janzon som just nu arbetar med en nyöversättning av Christopher Isherwoods Farväl till Berlin. - Dessutom ska jag också snart ge mig i kast med ett nytt språk - danska. Jag ska översätta en novellsamling av Nordiska Rådets litteraturpristagare Naja Marie Aidt. Jag har ju bott en del i Köpenhamn och att erkänna att jag inte kan någonting ligger inte för mig, säger Leif Janzon med ett leende. Färdig med talteater
Talteater är däremot ett avslutat kapitel för hans del, även om han fortfarande undervisar en del i dramaturgi och pjäsanalys, bland annat på Teaterhögskolan i Luleå. - Jag jobbade bland annat som teaterkritiker i många år. När jag insåg att man inte kan bli en bättre kritiker än det man skriver om, slutade jag med det. Jag är helt enkelt färdig med talteater, säger Leif Janzon. Numera finns hans hjärta i musikdramatiken, en konstform som han anser inte rymmer några möjligheter till fusk. - Där handlar det om exakta toner, exakta fraser. Har man väl känt på det kan man inte släppa det. Musikdramatik är på allvar. Efter många översättningar gav han sig på att skriva själv och förstlingsverket blev Kejsarinnan av Portugallien, fritt efter Selma Lagerlöfs bok, för Folkteatern i Göteborg. För musiken stod Mikael Wiehe, Niklas Hjulström regisserade och huvudrollen spelades av Mirja Burlin. Kvinnlig Faust
Det första operalibrettot skrev Leif Janzon för Drottningholmsteatern, fritt efter Magnus Florins Trädgården. Tonsättare var Jonas Forssell. - Den hade premiär 1999 och var den första nyskrivna operan på Drottningholmsteatern sedan Gustav III:s dagar. Jag brukar skryta med att den hamnade på Financial Times tio-bästa-lista över årets operauppsättningar. Efter det rättar jag mig alltid efter den tidningen, säger Leif Janzon. Sedan dess har han hunnit med ytterligare en beställning av Kungliga Operan och Drottningholmsteatern - Kroppens dunkla natt, en berättelse om en kvinnlig Faust där Chatarina Backman skrivit musiken. Grymt och blodigt
- Opera har ju ett rent faraoniskt tidsperspektiv, man vet inte ens om man lever när det man skrivit väl går upp, säger Leif Janzon som för samtal med Folkoperans nya chef Mira Bartov om eventuellt samarbete och gärna skulle vilja samarbeta med en annan Sandström - Jan. Visserligen beskriver han Batseba som en föreställning som "får Mel Gibsons The Passion of The Christ att likna rena Bolibompa", men skulle han själv få stå för marknadsföringen skulle han beskriva dramat med orden "en kärlekshistoria skriven i blod". - Det är grymt och blodigt, både jag och Sven-David Sandström har tänkt filmiskt när vi skrivit. Men det är inte en skildring av människan som ond och Gud som frånvarande. I stället handlar det om att fastän människan är ond, existerar också kärleken. En kärlek som är större än allt, som inte söker sitt. I det finns en gudomlig dimension, som många i dag inte begriper sig på. Batseba är en opera om kärlek. En stor uppsättning med duktiga solister, stor kör, dans och barn - över 100 personer står på scenen. Men den är bara två timmar lång, det gillar jag.