En julkonsert räcker långt

Julkonsert den tredje advent Luleå Domkyrkas Motettkör med sångare ur Luleå kammarkör, dirigent Birgitta Edqvist Solister: Mezzosopran Birgitta Svendén Orgel, piano och ackompanjatör Marcus Wargh Luleå domkyrka Lyssna mänsklighet och hör av F Mendelssohn inledde motettkörens julkonsert den tredje advent. Domkyrkan hade haft plats för många fler åhörare denna kväll och de som inte känt sig manade gick miste om ett stämningsfullt program med julsånger. Mezzosopranen Birigtta Svendén, vackert iklädd lila kvällen till ära, satte även färg med sin röst på den annars inte så överraskningsfyllda konserten. Det är inte varje dag vi har glädjen att få lyssna till en av våra riktigt stora operasångerskor i Sverige. Birgitta Svendén inledde sina solonummer med Nordqvists Nu är advent och därefter Sibelius Julvisa. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, sjöng Birgitta Svendén. Med Nobelfestligheternas glitter och pompa i TV-rutan färskt i minnet, kändes det skönt att ha bänkat sig i domkyrkan. Här slipper det musikaliska framförandet konkurrera med allt annat som kan vara runt omkring. Därefter varvades körens sånger, bland annat slutkör ur Saint-Saens Juloratoriet och skillingtrycket Guds son är född med mezzosopranens. Höjdpunkten kom när Birgitta Svendén sjöng det väl valda stycket, den finstämda Ave Maria av Bach och Gounod. Bland motettkörens urval bör också nämnas Jul, jul strålande jul som framfördes med stor känsla. Om det var begynnande julstress som förorsakade lite förvirring om ordningen i programmet låter vi vara osagt. Markus Wargh ackompanjerade på orgel och piano och gav även ett solonummer, Guilmants Marsch på ett tema av G F Händel, Lift up your heads. Ett tema som sträckte sig långt med både lekfulla och avslutningsvis pampiga avdelningar. Tillsammans gjorde kören och Birgitta Svendén Grubers Stilla natt och Wades Dagen är kommen. Programmets sista punkt bestod Adams Julsång eller mer känd som O helga natt. I den gjorde Birgitta Svendén sällskap med Markus Wargh upp på orgelläktaren innan tonerna fick lyfta och möta körens. Extranumret valdes av en norrbottning i förskingringen.  ? Det här jag drömmer om, sa mezzosopranen innan hon säkert och naturligt tog upp den välkända och nästan uttjatade Jag drömmer om en jul hemma. Den rätta julstämningen infinner sig. Det är prakt i sin enkelhet. Det räcker långt. Det borde helt enkelt räcka med det här.

En julkonsert räcker långt

Att gå till kyrkan för att lyssna på vacker musik blir en stunds mediation när stadens neon och julkommers helt verkar ha tagit överhanden.