En i grunden befriande berättelse

Carola Hansson Mästarens dröm Norstedts Kina? Jag tänker på Kinas närvaro; de hungriga barnen som gjorde oss sällskap vid matbordet när vi inte åt upp, Den Store Ledaren, galningen som många i min generation var beredda att följa. Nu är det borrmaskinerna på Rusta, H&M:s t-tröjor och aktiefonderna som liknar Shanghais skyline i finansbilagorna. Och min farbror Axel som lämnade Ängesbyn för missionsfältet i Kina och en namnlös grav i Hunanprovinsen.  Nu har Carola Hansson skrivit en stor roman om tvillingsystrarna Agnes och Adina som lämnar sin far och lillebror i Uppsala och ger sig iväg på den långa resan över Sibirien till Kina och den svenska missionsstationen i Changsha. Adina återvänder så småningom och blir gift i USA, men Agnes stannar, och när berättelsen är över, när allt är över och japanerna har ockuperat Shanghai och Changsha har brunnit ner, är hon ännu kvar. Det är hennes berättelse vi läser, hennes liv med den lilla församlingen under 15 år. Man anar ett omfattande researcharbete; en detaljrik miljö kommer till liv i röster, klanger och dofter, i kläder, byggnader och trädgårdar, i snöglopp och brännande sol. Här framkallas förstås hela den koloniala galenskapen, den självgoda synen på den andre, främlingen, en slavarbetare för exploatören och ett okunnigt barn, ett gult plommon, för missionären, men det är ändå inte i detta som romanens tyngdpunkt ligger. Det är något annat som också berättas när man så småningom, långsamt, blir uppmärksam på en avgrund under texten. Dagarna läggs till varandra, årstiderna och åren, missionskampanjerna med framstegen och nederlagen i en dokumenterad vardag som allt tydligare framställs som en tunn hinna färdig att brista, en nattis över en avgrund av mörker. En värld är dömd att rämna, men det är inte de yttre hoten, Chiang Kai-shek?s borgerliga revolution, kommunisternas attacker och rövarbanden, en ständig närvaro av våld och död som driver historien och bygger spänningen, egentligen inte heller konflikten mellan de kristna och de buddhistiska tänkesätten, mellan handling och avsikt, utan den mellan sanning och lögn. Själva Ordet hotar att rämna som det en gång gjorde när faderns lögner avslöjades, konsertpianistens och lokförarens lögner som lämnade systrarna övergivna, svikna, berövade sin identitet. Kanske är övergivenheten den innersta meningen, som Agnes genom sitt liv, sin resa, den väg hon väljer och i samtalen med filantropen herr Wu till slut förmår att erkänna. Något sådant som sanning eller lögn existerar inte; allt förändras. Herr Wu talar om rädslan för döden, de kristnas brinnande längtan efter evigt liv, en själ som speglar Gud. Det förvånar honom, samtidigt som han finner det ?lika gripande och vackert som då ett mycket litet barn för första gången sträcker armarna efter sin mor.? ?Eller efter sin far? svarar Agnes. Det här är en roman om att förlika sig med övergivenheten, med intet, och kanske till och med att hämta kraft ur det. Det är ingen dyster läsning; utan en utvecklingsroman, en i grunden befriande berättelse.

En i grunden befriande berättelse

Carina Hanssons nya bok Mästarens dröm handlar om tvillingssystrarna Agnes och Adina som lämnar Uppsala och startar en lång resa österut.