Romanen Glastornen är en blandning mellan fantasy och science fiction. Den är också professorn i jazz- och rockmusik på Musikhögskolan i Piteå K G Johanssons skönlitterära debut. Med ett behändigt omfång och en inte särskilt komplicerad undertext är Glastornen både lättläst och överskådlig. Stundtals är den också spännande och, förutom ett lite väl övertydligt missionerande i slutet, en riktigt hygglig debut.<br>Berättelsen utspelar sig i en möjlig framtid och är uttalat kritisk till hur vi lever i dag. I Johanssons framtid har våra tekniskt beroende civilisationer gått under och den unge huvudpersonen Varg, som just inträtt i mansåldern, lever i en jägarkultur. Området är täckt av is men i legenderna berättas om en tid då isen och snön kunde smälta.<br>Som i det mesta i genren visar sig Varg vara bestämd för ett uppdrag; att finna tornen han sett i en dröm och som finns i en profetia, och därmed rädda gruppen från undergång. Med sig på vandringen har han vargen Hungrig som det förstås går att kommunicera med. På så vis är K G Johansson fantasygenren trogen.<br>Däremot är författaren ointresserad av magi, väsen och en förutbestämd kamp mellan ont och gott. Istället är det människan själv som är både orsak till katastrofer och den som sitter inne med lösningen. På den punkten är författaren tydlig. Efter att Varg har mött en grupp människor som tack vare sin höga teknologi kunnat isolera sig från världen för att nu ägna all sin tid åt att titta på ett slags reality-TV brister denne ut i berättelsens sensmoral: att människan kan påverka utvecklingen bara hon tror på det.<br>
