En historia som tappar fart

En bok om kärlek, svek och död, tillräckligt realistisk för att attrahera nutida ungdomar, det måste vara så Philip Pullman tänkte när han placerade handlingen i Den tatuerade fjärilen (från 1992) i Oxford. Samma stad som Lyra (i den intelligenta trilogin Den mörka materian) lever i som fräck gängledare, innan hon kommer en omskakande hemlighet på spåren och hamnar i den magiska värld som renderade Pullman 2005 års ALMA-pris.
Trilogin, denna märkliga skapelseberättelse, är ett svårslaget epos som skruvar upp förväntningarna på allt som lämnar Pullmans skrivbord.
Den tatuerade fjärilen måste placeras i en helt annan genre och bedömas därefter. Det är absolut ingen allåldersbok - gillar man Pullman är man nog inte vare sig yngre eller äldre än sexton, sjutton för att fångas av den visserligen litterärt drivna men aningen förutsägbara historien. Det är flyhänt, lagom våldsamt och med ett (som i vuxenromaner) olyckligt slut.
Chris är en ung kille som sommarjobbar för Oxford Entertainment Systems och hans uppdrag är att arrangera en studentbal i en av stadens vackra parker. Det är i parken han möter Jenny, en vacker flicka som flyr springande mellan träden i en vit balklänning. Efter sig har hon några berusade överklassynglingar och det hela kunde bara ha slutat på ett sätt om inte Chris räddat henne.
Chris och denna mystiska Jenny inleder en romans som till en början mer är Chris romans. Jenny har en trasig bakgrund och är rädd för starka känslor och deras kärlekshistoria blir komplicerad. Det är först när de tappar bort varandra som Jennys känslor vaknar. Romanen igenom letar de efter varandra och när en återförening är möjlig är den andra, parallella handlingen i boken, så långt framskriden att man mer än anar hur illa det kommer att gå.
Det andra spåret i romanen är Chris arbetsgivare, en hygglig prick med ett kriminellt förflutet. Han hotas av hämnd för ett svek en gång, som dödade andra lika skumma kumpaner och Chris, förblindad av kärlek och svartsjuka, gör en allvarlig missbedömning som verkligen sätter allt på spel.
Här finns några lyriska avsnitt och kloka tankar, men historien tappar fart och blir för ytlig. Lite av ordinär kioskdeckare, underhållande för stunden, men inte gripande.