En historia om att röra sig i två världar
Petra Östergren har lagt tyckandet på hyllan. I stället har hon dykt ned i skönlitteraturens fiktiva värld och skapat Esmara, som växer upp i ett matriarkat i Tornedalen. En berättelse byggd på omfattade research och verklighetsbaserade inslag.
KÄND DEBATTÖR. Petra Östergrens ifrågasättande av radikal- feminismen har väckt mycket uppmärksamhet. Nu har hon lagt debattörrollen på hyllan. "Jag tycker att jag har sagt det jag vill säga", säger hon.
Foto: Johanna Hanno
Berättelsen om Esmara har förankring i båda orterna. Romanen är den första delen i triologin om Esmara, en ung kvinna från Tornedalen som målmedvetet går sin egen väg. Hon flyttar till Stockholm för att gå Handelshögskolan och ta hand om familjens fastighetsbestånd. Med samma driv som hon nästlar sig in bland höjdarna i fastighetsbranschen, utforskar hon anarkistkaféer och normbefriad kärlek. Det är en historia om att röra sig mellan olika världar. Men också om svårigheten att hantera sorg. Esmara är inte mer än fem år när hon ser sin mamma mördas. En erfarenhet hon flyr tills någon öppnar dörren. I romanen finns autentiska miljöer och händelser som inträffat på riktigt. Men de är invävda i en fiktiv berättelse. - Jag låter historien balansera mellan vad som är troligt och otroligt. En 22-åring från Tornedalen skulle inte kunna köpa Berns salonger, men i boken blir det möjligt, säger författaren och sätter sig tillrätta i den lila soffan i vardagsrummet. Solen skiner försiktigt in genom fönstret. Föddes i Kiruna
Petra Östergren föddes i Kiruna och var den första som introducerade feministiskt självförsvar på bred front i Sverige. På 1990-talet blev hon känd som debattör i feministiska frågor. Hon har tidigare gett ut faktaböcker och en självbiografisk berättelse om sin alkoholiserade mamma som blev mördad av en man som hon lämnat efter en kort tids förhållande. Författarens bakgrund har många likheter med bokens Esmara. Petra Östergren flyttade till Stockholm som 15-åring. Hon hängde med anarkister och punkare och bodde i lesbiska kollektiv i förorten. - Men Esmara är inte som jag. Hon har en mur runt sig och bryr sig inte om vad folk tycker. Det har varit befriande att skriva om en sådan person. Själv är jag mycket känsligare, vilket nog är följden av att växa upp med en missbrukare, konstaterar Petra Östergren och berättar att hon hatar konflikter, personangrepp och folk som förvränger hennes åsikter. Det senare har hon upplevt många gånger som debattör i hetluften. - Under 1990-talet var det en hel del ryktesspridning om mig. Det var där fröet till Esmara föddes, ur den arketyp som folk projicerade på mig. Lockas till skönlitteraturen
Lockelsen att skriva en skönlitterär roman har länge funnits hos Petra Östergren. Redan för 15 år skrev hon ned inledningen och slutet på Berättelsen om Esmara. Sedan blev projektet liggande - fram till för två år sedan. - När jag läste som ung så kunde litteraturen ge mig mycket tröst i det utanförskap jag kände. Nu ville jag försöka skapa en sådan upplevelse för läsaren. Ta någons hjärta och slänga in det i en helt ny värld! Arbetet med boken har varit intensivt. Mycket av tiden har gått åt till research. Det har blivit åtskilliga timmars luncher med bekanta, som Petra Östergren förhört på specialkunskaper om fastighetsmarknaden och aktieaffärer. Men också om kulturella koder, som hur folk beter sig i överklassen. - Jag har försökt göra initierade skildringar på ett subtilt sätt. På så sätt hoppas jag engagera läsaren och få med dem i berättelsen. Jag vill inte skriva klichéer, säger hon. Skrivarstuga i Soukolojärvi
Skrivarbetet har Petra Östergren till stor del gjort i den 17 kvadratmeter stora skrivstugan i byn Soukolojärvi, norr om Övertorneå. Där har hon suttit utan el och med fem kilometer till närmaste granne. Under det mest intensiva skrivfasen har Petra Östergren arbetat 12-15 timmar om dygnet. En period som präglas av svett och vånda. - Jag har inte varit närvarande på två år. Det har funnits en membran mellan mig och världen. Nu fasar jag över att skriva nästa bok. Den mest intensiva skrivperioden är inte kul. Ibland önskar jag att jag istället begåvats med en sångröst - folk som sjunger det verkar få mer direkt glädje utav det. Forskar om sexköpslagen
Parallellt med det skönlitterära skrivandet arbetar Petra Östergren med en avhandling om sexköpslagen sedd ur ett socialantropologiskt perspektiv. Det är samma lag som hon under många år kritiserat. Hennes ifrågasättande av radikalfeminismen har väckt mycket uppmärksamhet. Nu har hon lagt debattörrollen på hyllan. - Den rollen har sitt pris. Jag tycker att jag har sagt det jag vill säga. Mina huvudfrågor har varit självförsvar och prostitutionsfrågan. Jag vet inte om det finns något som kan få mig lika engagerad igen. Istället väntar ytterligare två romaner om Esmara. Och kanske mer tid i Tornedalen. Petra Östergren har nyligen köpt en ny gård där och hoppas kunna tillbringa även vintermånader vid Torneälv. - Nu vill jag bli en snäll, queer sagotant, avslutar hon och småler.
Så jobbar vi med nyheter