En helt vanlig danskväll i P4

Thomas Deutgen, 35 år, radioprofil och dansarrangör i Norrbotten som nu sänder P4 Dans i Sveriges Radio på söndagskvällarna. Även programledare i Blekinge där också bor. Skriver i Kuriren om sitt liv som dansör. En av tre jurymedlemmar i SVT:s stora lördagsunderhållning Dansbandskampen. Att vara programledare för dansprogram i radio har förstås många fördelar, men ibland också nackdelar. Minnesgoda kanske minns en krönika för något år sedan om dansbandet i Jämtland, vars sångare fick hjärnblödning en halvtimme före direktsändningen. Riktigt så dramatisk var inte en annan I afton dans-sändning i P4 för sisådär sju år sedan, men ändå minnesvärd. Jag åkte från Luleå till Östersund vid lunchtid en fredag mitt i vintern. Givetvis via Stockholm för att komplicera resan och dryga ut den (arbetsdagen har ju åtta timmar). Väl framme i Östersund checkade jag in på hotell och åt upp hela traktamentet innan jag såg min chans att sova 12 timmar (en hobby jag alltför sällan hinner ägna mig åt). På lördag förmiddag skulle jag köra SR Jämtlands stora sändningsbuss till ett fjällhotell i Åre. Nu är jag ju inte någon demonchaufför och definitivt inte rutinerad att köra stora cheva-bussar på hala fjällvägar (dessutom före min ordinarie vakentid). Så hur jag lyckades är egentligen ett av mitt livs största bedrifter. Väl framme på hotellet möttes jag av en glad hotelldirektör som skulle ha dans för första gången på många år. Hotellet var sen länge ombyggt till ett slags handikapprehabiliteringshotell och jag fick ett synnerligen rullstolsanpassat rum där allt var extra brett, även toalett och spegel! Uppe i dansrestaurangen riggade teknikerna inför kvällens sändning. Jag trodde att de riggat fel eftersom de monterade upp prylarna i nån liten hall, men det visade sig vara själva danslokalen, bara omärkligt större än ett ordinärt vardagsrum i en trerummare på Hertsön. Inklusive scen och matsal. Direktören var lite orolig eftersom det inte var fullbokat (vi pratar om fyra bord) men mycket kan ju hända under en eftermiddag. Så tutade det till ute vid entrén och stora fina dansbandet gled in med sin 15-metersbuss. Vid den tiden ett av Sveriges största dansband med mängder av Svensktoppshits i bagaget. De tittade trött på den minimala scenen, jämförbar med en våg eller två, och började packa upp. Från de att stora fina dansbandet rullade in tills de for på natten, bråkade de konstant med varandra. Den ene hade inte lött kablarna rätt och den andre hade inte stämt gitarren rätt. Den tredje var arg på att den förste stämt sin gitarr överhuvudtaget och den fjärde satt ute i köket och fyllde i travkuponger. Före sändningen gick vi igenom programmet med bandet och rutinerade gitarristen visste hur han ville ha det (han hade till och med en ny gitarr). Trodde han. När gitarristen, tillika en av bandets veteraner, gick iväg kom keyboardisten och sa till vår ljudtekniker: - Håll ner hans ljud så mycket som möjligt, han kan absolut inte spela. En bi-historia om detta band är sann och rolig. De skulle gå ner på fem personer istället för sex. Saxofonisten omskolades till keyboardist. Problemet var bara att han inte kunde spela en ton piano. Det löste sig ändå med datorns hjälp så saxofonisten satt varje kväll och fejkade keyboard. Till sist tröttnade han och skaffade ett litet bord vid sidan av pianot där han varje kväll hade ett gäng fisketidningar. Vid varje solo fick gitarristen skrika till: "du har solo nu Bengan" och då vaknade han till och "spelade" fina toner. Som publiken förstås berömde efteråt. Nåväl, arga bandet började spela. Publiken strömmade till. I det här fallet de åtta matgästerna och så några fulla årebor samt ett gäng glada rullstolsdansare. Sändningen gick bra och efteråt skällde bandet på varandra samtidigt som de packade ihop fisketidningar och kablar. Slängde igen bussdörren och körde 150 mil söderut. Jag drog mig tillbaka till handikapprummet och på söndagen sladdade jag ner från de såphala fjällvägarna. Och ännu en sändning i god public-serviceanda var över, tack för det kära licensbetalare!

En helt vanlig danskväll i P4

Krönika: Thomas Deutgen berättar om en helt vanlig danskväll i P4.