Egentligen var alltsammans den två gånger frånskilda amerikanskan Wallis Simpsons fel.
På 1930-talet fick den blivande engelske kungen; han som skulle bli den kortfattade rojalistiska parentes som titulerades Edward VIII, ihop det med och vägrade istadigt att skiljas från henne. Det mera än antyddes att det var hennes avancerade färdigheter inom fellatio-branschen som gjorde henne oumbärlig för honom. I vilket fall som helst valde Edward henne framför imperiet och abdikerade, varefter paret förvandlades till hertigparet av Windsor och förblev så fram till deras frånfälle på 1970-talet.
Politiskt var hertigen av Windsor ett osäkert kort och hans något oklara sympatier för fascismen resulterade i att paret under kriget skeppades i väg till Bahamas. Han var aldrig ens i närheten av att kvalificera sig som den vassaste kniven i lådan och tillsammans fördrev de efter kriget tiden i kvalificerad sysslolöshet på olika mondäna turistorter. Till England kom de aldrig tillbaka.
Nå, om inte detta hade inträffat så hade aldrig hans yngre bror, hertigen av York, den nuvarande engelska drottningen Elizabeths far George VI, behövt bli kung. Han och hans maka och deras två döttrar hade då i lugn och ro kunnat leva sina liv i stillsam obemärkthet.
Och då hade det, följaktligen, aldrig heller uppstått något behov av att göra filmen The King’s Speech. Så ... då var det ju ändå stor tur att det inte blev så.
Den blivande George VI, i familjekretsen refererad till som Bertie, led sedan barndomen av en plågsamt svår stamning. Tillsammans med sin maka (ni minns nog den gamla glada engelska drottningmodern; hon som ständigt petade i sig ett antal dagliga gin & tonic och blev över 100 år, samt dog för bara några år sedan) sökte han ständigt hjälp, men alltsammans misslyckades för dem. Han förblev verbalt hämmad och handikappad.
Men detta tillstånd kunde inte längre bara diskret
ignoreras när Bertie, väldigt mycket mot sin vilja, skulle bli kung. Då måste, obönhörligen, hans talsvårigheter åtgärdas. Och det är där den okonventionelle talpedagogen Lionel Logue (via denne australiensares efternamn vet ni då varifrån ordet logoped härstammar) kommer in och med honom förutsättningarna för denna föreliggande, och i alla avseenden helt extraordinära film.
Regissören Tom Hooper har legitimerat sig tidigare för överflödande historiska dramer som detta (TV-serien om den första drottning Elizabeth) och han har skiljt sig från även denna uppgift med all heder i behåll: hela tolv Oscars-nomineringar talar sitt tydliga språk.
Det är helt enkelt omöjligt att både emotionellt beröras och stillsamt imponeras av all den stil, elegans, exakta värdighet, oantastliga spelsäkerhet och dramatiska spännvidd som ryms inom de här två timmarna.
Första oförglömliga ögonblicket inträffar efter bara en halvtimme, när Berties två små döttrar vill att han ska läsa en godnattsaga för dem och han ber att få slippa och i stället leka att han är en pelikan. Han är ju så dålig på att läsa och så visualiserar han en annan sorts, helt förtrollande, saga i stället. Därefter bara avlöser de varandra.
Vi talar nu om Colin Firth. Och den sortens magiska och intuitiva skådespelarbegåvning som förvisso förtjänar att kallas för "konst". Med minimala medel plockar han fram människan Bertie och hans kamp för att övervinna sin stamning. Det är en totalt beundransvärd rolltolkning, helt i avsaknad av plumpar i marginalen. En huvudrolls-Oscar torde vara både säkrad, självklar och garanterad.
Men filmen är rikligen garnerad med fantastiska skådespelare. Geoffrey Rush som den outtröttlige Lionel Logue; Helena Bonham Carter som Berties tålmodiga hustru; Michael Gambon som den barskt auktoritative George V; Timothy Spall som den bulldoggslike Winston Churchill; Anthony
Andrews som premiärministern Stanley Baldwin. Tväräkta engelsk kvalitet, rakt igenom och överlag.
Och det gäller förresten för hela The King’s Speech: en helt överlag oklanderlig och mänskligt berikande sorts film. Som återigen bevisar att med riktig okrossbar kvalitet blir det aldrig någonsin fel.
Må det regna Oscars-statyetter och publika biljett-pengar över den!