En helg för punkfrälsta

Det senaste av dessa är den gångna helgens punkfestival, kallad Lulefest, som besöktes av ett tiotal band; både lokala och långväga tillresta. I skenet av den ensamma gröna lampa som utgör scenbelysningen spelar, som fredagkvällens sista band, de gamla Landskronapunkarna The Bristles. Klockan är halv tolv och de börjar en halvtimme efter utsatt starttid, då Just Get Out, som egentligen var bokade till lördagen, av någon anledning tagit över deras ordinarie programtid. Men det verkar inte vara så noga, folk är nöjda bara någon spelar och - för att bestå av endast ett halvdussin personer - lyckas mosh piten, det lilla slagfältet framför scenen, uppnå imponerande intensitet. The Bristles spelar Oi!-punk - en genreplacering som för mig baseras på att ordet "Oi" utgör merparten av texten i deras mest medryckande nummer, Bristless Song. Det finns dock, bekräftar mina källor i punkvärlden, andra faktorer som placerar Bristles inom genren. Djupare vågar jag inte gå in på detta, av rädsla för att dumförklaras av någon som faktiskt kan skilja på olika typer av punkrock. För ett band som bildades 1982 tycker man att The Bristles borde ha mognat och sofistikerats något vid det här stadiet i sina karriärer, men de uppför sig lika vilt och ohämmat som de ungdomar de i kväll delar scen med. Och som de själv uppförde sig, för den delen, att döma av de korniga, hemfilmade inspelningar från början av 80-talet som finns att hitta på Youtube. Folk ramlar över varandra, över scenen och över bandet, halkandes på det, av ölspill och norrbottniskt vårslask, befläckade punkhusgolvet - man får hålla sig på avstånd eller räkna med att bli relativt mörbultad, så som ofta är fallet på denna typ av spelning. Då jag, efter att ha gett genren många chanser, fortfarande inte tilltalas av hardcore och liknande musikstilar kan jag inte säga att jag personligen fått ut något av besöket på Lulefest. Dock verkade mina punkfrälsta bekanta väldigt nöjda med helgens tillställning.

En helg för punkfrälsta

Det verkar som att ambition och idérikedom aldrig sinar hos entreprenörerna bakom kulturfenomenet Föreningsgatan 7 och det är ytterst få kvällar man kan åka dit och inte finna sig mitt uppe i punkkonsert, disco, vegankök, filmvisning - eller något annat av deras ändlösa projekt.